x
Hästpojken: Hästpojken Är Död

Hästpojken
Hästpojken Är Död

Mer levande än någonsin

GAFFA

Album / Tamiami
Utgivning D. 2018.04.20
Recenserad av
André Spång

Det är ljuvligt att höra Martin Elissons kvävda stämma igen. Hästpojken har kommit att bli den där gymnasiala förälskelsen på avstånd. Av små glimtar av göteborgspopparna har man byggt upp en bild och när Hästpojken plötsligt står framför en i skolkorridoren ställer sig allt på sin spets. Motsvarar Martin Elisson och Adam Bolméus förväntningarna? Svaret är ja.

Förälskelse känns tematiskt för Hästpojkens fjärde fullängdare. Nykärlek och nyfrälsning genomsyrar skivan. Tvekan och trevan kämpar mot frigjorda dopaminer och eufori. Hästpojkens patenterade stök har omskrivits till imperativ och försatts i periferin, som små sprickor i en glad fasad. Tankarna är rikare, perspektivet är bredare och pretentionerna är större.

Det har varit tyst kring Hästpojken sen de släppte sitt tredje album En Magisk Tanke 2013. Fem år av tystnad var tydligen allt som behövdes för Adam Bolméus och Martin Elisson att göra sitt bästa album hittills. Topparna har kanske varit högre på de tidigare skivorna men som helhet är Hästpojken Är Död omutbar. Aldrig har den melodiösa, välkomponerade musiken passat så perfekt till Elissons naivistiska och vardagliga svada. Hästpojken har alltid haft en särställning i sin förmåga att få sina aviga texter att låta som självklarheter. Dessutom sjunger Martin Elisson bättre än någonsin.

Hur medlemmarna får runt ekonomin med två skivor på nästan tio år förstår jag inte. Men det finns en renhet, en rutin och ett självförtroende i att inte skynda ut musiken. Om det finns ett behov att återinföra konstnärslönen så är jag den förste att ställa mig på barrikaden för att Bolméus och Elisson ska fortsätta få smyga runt på Göteborgs gator ända till Hästpojken är död, på riktigt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA