x
Frankie Goes To Hollywood: Welcome To The Pleasuredome

Frankie Goes To Hollywood
Welcome To The Pleasuredome

KLASSIKERN: En orgie i discobas, sex och musikalisk variation

GAFFA

LP / ZTT
Utgivning D. 1984.10.29
Recenserad av
Jesper Robild

Bredvid samtidens pop är Frankie Goes To Hollywoods debutalbum rena konstprojektet. Kanske det ultimata exemplet på hur mycket 80-talets populärmusik skiljer sig från den som produceras idag. Sannolikheten att Katy Perry skulle inleda sitt nya album med en 14-minutare och inkludera tolkningar av allt från Bruce Springsteen till Burt Bacharach känns låg. Jämförelsen är kanske inte helt rättvis, men i båda fallen handlar det faktiskt om akter som producerat flera radiokompatibla megahits.

Ställd bredvid mer experimentella popgrupper från innevarande decennium är Welcome To The Pleasuredome fortfarande att betrakta som en osedvanligt våghalsig klenod inom populärmusiken. Skivbolaget ZTT:s medgrundare, journalisten Paul Morley, utformade medvetet marknadsföringskampanjen som ”ett strategiskt angrepp på popmusik”.

Albumets centrala teman – utsvävningar, sex och krig – hade knappast väckt samma uppmärksamhet idag, men 1983 sågs inramningen som tillräckligt provocerande för att BBC Radio skulle bannlysa Relax. Den av Lo Coles teckningar som slutligen blev omslag är visserligen oskyldig, men på andra sidan konvolutet möts vi av en pastisch på Picassos Guernica föreställande en djurpark mitt uppe i en orgie. I mittuppslaget av gatefolden syns ett tåg av diverse kreatur på väg in i en jättefallos.

Sexanspelningarna finns överallt. En imitation av Prins Charles grubblandes över orgasmer, en stönande kvinna i The Ballad Of 32, en låt som stilmässigt för övrigt hade passat fint på Pink Floyds The Wall. Morley såg också till att utnyttja Paul Rutherford och Holly Johnsons homosexualitet i musikvideor för extra chockfaktor. Tilltaget gav kommersiella resultat – albumet nådde förstaplatsen på engelska albumlistan. Relax toppade singellistan, sålde i två miljoner exemplar bara i Storbritannien och har i skrivande stund spelats över 50 miljoner gånger på Spotify. Även upptempostänkaren Two Tribes och odödliga balladen The Power Of Love kan stoltsera med förstaplatser på singellistan.

Welcome To The Pleasuredome är mer än bara megahits och provokation. Albumet kritiserades för antalet covers, men sällan har så mycket som fem tolkningar av andras verk vävts in så snyggt på ett och samma album. Vare sig de är trogna originalen eller egna tappningar känns Born To Run, San José och War som självklara delar av så väl temat som den musikaliska identiteten. Att albumet dessutom innehåller ytterligare 13 spår gör kritiken än lättare att vifta bort. Variationen är hisnande samtidigt som 80-talsgurun Trevor Horns syntspäckade produktion i mötet med Mark O’Tooles discobas och Johnsons unika stämma skapar en helgjuten upplevelse. Från det avantgardistiska titelspårets många ansikten till den juliga slutknorren Bang finns pophistoria och 80-tal nog att röra eller uppröra vem som helst.

”I get buzzed off the fact that Andy Warhol’s heard of us, because he gets buzzed off the fact that Picasso had heard of him” står att läsa i mittuppslaget på dubbelvinylen. När albumet släpptes hade Pablo varit död i tio år, annars hade han garanterat fått nys om åtminstone konvolutet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA