x
Barrence Whitfiels & The Savages: Soul Flowers Of Titan

Barrence Whitfiels & The Savages
Soul Flowers Of Titan

En sångare svår att ignorera

GAFFA

Album / Bloodshot
Utgivning D. 2017.03.02
Recenserad av
Fredrik Langrath

Barrence Whitfield & The Savages bjuder inte längre på några överraskningar, och det behövs inte. Bandet albumdebuterade 1984 med sin punkdoftande garagerock med rötter i 50-talets elektriska blues. Barrence är den självklara mittpunkten som en "soul screamer" i bästa Little Richard-anda.

Det är inte bara rösten som är ett eko från en svunnen tid, utan även låtarna känns som omedelbara klassiker. Lyssna bara på inledande Slowly Losing My Mind och försök att sitta still. Det är en fysisk omöjlighet. Det enda som är skitigare än gitarrerna är saxofonen, och det vill inte säga lite. Tingling har ett så dödligt skönt sväng att det får mig att tänka på när Richards och Watts samarbete var som mest potent i början av 70-talet. Fast istället för en osnuten britt som sjunger hellre än bra har vi Barrence vid mikrofonen. En sångare som inte går att ignorera, med en övertygelse i rösten som få besitter.

Det vore väldigt dumt att avfärda BW & The Savages som ett retroband i mängden. Bandets råa och soulfyllda sväng är så mycket mer än en flört med en tid som flytt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA