x
Ett obönhörligt och nattsvart sväng

Pascal, Slaktkyrkan, Stockholm

Ett obönhörligt och nattsvart sväng

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Inte mycket har hänt sedan gotlänningarna gjorde entré med sitt skoningslösa debutalbum Förbi Fabriken för ett dussin år sedan. Det är fortfarande ångestriden desperadorock som gäller, framför allt live. På nya och utmärkta konsertstället Slaktkyrkan (ett passande namn på ett ställe som härbärgerar just Pascal), så gör de knappast något fan besviken, det är liksom inte ett ord som finns i trions vokabulär.

Alla är våldsamt laddade på scenen från första stund, och redan som låt nummer två kommer den furiösa Stort Och Vackert, där primalskriken från basisten Manuela De Gouveia och trummisen Mimmi Skog genljuder i refrängen ”Jag ska bygga nånting stort och vackert, som jag ska krossa er med!”.

Och som de krossar, maler och mosar publiken. Det spelar faktiskt ingen roll vilken låt de framför; oavsett om det är den suggestiva besatthetsskildringen Forever eller den två minuter långa surferrockiga urladdningen 5000 Spänn så är det vanvettigt kraftfullt.

Farten stannar inte upp en enda gång under den dryga timmen, inte ens i nya mördarballaden Hellre Ensam tappar de i intensitet. Isak Sundström sjunger om att han ibland önskar att han inte hade några barn, och hur han drömmer sig tillbaka till när han var ung och dansade till The Prodigy. Det är lika naket och hemskt som det är genialiskt och träffande (även om det förhoppningsvis inte är självbiografiskt).

Mot slutet kommer så den extatiska stjärnsmällen Min Enda Vän, där Isak och Manuela skriksjunger att de kommer dö på en toalett, medan Mimmi Skog hamrar enträget på sina trummor och cymbaler tills högtalarna nästan rämnar.

Det är helt enkelt otroligt fascinerande med denna postpunkiga kaosrock – den hamrar sig in i ryggmärgen och tar över hela känsloregistret tills det enda som är kvar i kroppen är ett utmattat glädjerus som man aldrig vill ska gå över.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA