x
Nedstigning i demonernas skuggsalar

Anna von Hausswolff, Berns, Stockholm

Nedstigning i demonernas skuggsalar

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Jag till en kompis: ”Ska du med och se Anna von Hausswolff?”

Kompis: ”Ja, kanske. Vad är det för slags musik?”

Jag: ”Jaa, det är svårt att förklara. Lite typ en gotisk dödsmässa.”

Kompis: ”Du, jag tror jag säger pass på den.”

Jag borde nog istället sagt att hon gör en oöverträffad och unik mix av pampig orgelmusik, suggestiv drone, blyinfattad doom metal och lite folkvisa. Men han var förlorad för argument. Nåväl, hans förlust. För Anna Michaela Ebba Electra von Hausswolff är en närmast övernaturlig upplevelse live.

Denna lilla späda kvinna vars röst rymmer ett avgrundsdjup av känslostormar är en stenhård knock-out på scenen. Tycker man att musiken är överväldigande på skiva är det ingenting mot den fullständiga frontalkrock det är att uppleva henne med sitt femmannaband på en scen. Utmattande, samtidigt fantastiskt belönande.

Spelningen på ett utsålt Berns är den sista på den blott tiotalet långa Europaturnén, och det märks att 31-åringen är taggad till tänderna för att visa hemmapubliken hur man genomför en knäckande totalupplevelse. Hela nya skivan Dead Magic uppförs i all sin grandiositet, där framför allt den närmare 20 minuter långa Ugly And Vengeful blir just en mystisk och mäktig mässa som skapar känslan av en hednisk ritual bortom mänskligt förstånd.

Det sägs att demoner egentligen inte är enbart ondskefulla väsen, utan en budbärare av både gott och ont, och Anna von Hausswolff verkar rent demonisk när hon sjunger, vrålar, kvider fram textraderna genom en vägg av tordöntung orgel, malande gitarriff, pulserande basgångar och bultande slagverk. Det fula blir vackert, det vackra blir oemotståndligt.

Jag kommer under konsertens gång att tänka på Strindberg och Ingmar Bergman, som båda plågades av neuroser, eller ”makter” och ”dämoner” som de kallade dem. Nu vet jag inte om Anna von Hausswolff också rids av liknande maror, men i så fall har hon – precis som den legendariska författaren och den lika mytomspunne regissören – lyckats göra bruk av sina demoner och låta dem göra nytta.

Efter en timme kommer så den dramatiska covern på Come Wander With Me, skriven av Jeff Alexander till ett avsnitt av TV-serien The Twilight Zone. Det är en berättelse om en man som snarlikt bluesfantomen Robert Johnson är beredd att gå till ytterligheter för att hitta en sång som kommer vara överlägsen allt annat som nånsin hörts. Och när Anna och bandet gradvis övergår till egna låten Deliverance med sitt suggestiva black metal-gung är alla i lokalen närmast försatta i trans, förhäxade av musikens makt.

Och så kan man sammanfatta Hausswolffs musikskapelser: de förflyttar åhörarna till ett ställe där inget är vad det synes vara – The Twilight Zone.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA