x
Baloji: 137 Avenue Kaniama

Baloji
137 Avenue Kaniama

Sköna rytmer, social kritik och dopamin

GAFFA

Album / Bella Union
Utgivning D. 2018.03.23
Recenserad av
Daniel Hånberg Alonso

Hur formas ditt konstnärskap, ditt personliga uttryck, när miljö byts ut mot arv? Baloji hade övergett musiken efter att ha hoppat av Starflam, en av Belgiens mest framgångsrika hiphop-grupper. Vändpunkten kom med posten, ett brev från hans kongolesiska mamma han inte träffat på 25 år. Solodebuten kom strax efter, Hotel Impala, ett album skapat med influenser från den afrikanska musik han förut avskytt. Framgången var ett faktum för rapparen vars namn betyder ”trollkarlen” på swahili. Nu släpps hans fjärde album och precis som hans tidigare soloverk är den ytterst självbiografisk. Albumtiteln är adressen till hans mammas gamla hem i Lubumbashi, Kongo-Kinshasa.

137 Avenue Kaniama är precis som en gata full av berättelser men också platsen för ett hem. Hela Balojis solokarriär har speglats av hans jakt på ursprung, på att hitta och assimilera sitt arv. Med en albumlängd på nästan 80 minuter försöker Baloji kränga in mycket, riktigt mycket: alienationen som migrant, gemenskapen inom minoriteter, separation från sin familj, olycklig kärlek, det postkoloniala Afrika och vårt moderna sociala media-samhälle. Eklektiskt är förnamnet, berusande efternamnet.

“Have you a charger?” säger en syssling till Siri i inledningen till Spotlight, en låt om FOMO, vår rädsla för att inte hänga med i händelselivet. Det är en av de många låtarna på albumet som är laddad med en energi i sin fusion av afrikanska diaspora-stilar från soukous till funk och hiphop. Afrobeatsen möter fransk rap i vad som bäst kan beskrivas som en multipel personlighetshetsstörning. För visst är det ett upbeat album men det finns en genomgående sorg i texterna. Ibland blir det inte heller så lyckat, som när han kränger in tre låtar på över nio minuter vardera eller drar ned på både tempo och skala till spoken word. 137 Avenue Kaniama är precis som Baloji själv en kombination av rytmer, social kritik och dopamin. Oemotståndlig.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA