Bedårande R&B-maskin påverkade av tufft spelschema

Majid Jordan, Nobelberget, Stockholm

Bedårande R&B-maskin påverkade av tufft spelschema

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

Arkivbild

Enligt Svensk Författningssamling, lag (1989:253) om allmänna helgdagar, inträffar påskdagen ”söndagen närmast efter den fullmåne som infaller på eller närmast efter den 21 mars”. Påskdagen 2018 sitter 19-åriga artisten Felix Sandman i svensk morgonsoffa och pratar känslighet, han passar även på att tacka sin mamma för förmågan att kunna uttrycka känslor. Framför tv:n frågar vi oss om tiden är ur led, om det är år 2081, men nej, det är nog snarare dags för oss äldre att inse att en ung generation män har växt upp med feministiska morsor – och dessa män besitter manlighet av helt annan fräschör.

”ma-ma-ma-ma-maaa”, Majid Al Maskati sjunger upp på ett hotellrum. Jordan Ullman pratar i telefon och önskar kvinnan i andra änden ”Happy Easter”. I den halvtimmeslånga dokumentären (via Redbull TV) om Majid Jordan får vi en inblick bakom kulisserna på duons förra turné. En dokumentär full av ”bro love” men i bakgrunden så finns dom där, mammorna, via telefon. Vi hör hur Majids mor förmedlar glädje i luren till sin son över duons framgångar, och vi ser hur Jordan ringer sin mamma utan egentlig orsak. Jordan verkar mest vilja höra hennes röst och kärleksfulla förmaningar, hon svarar med längtan i rösten. Avstånd är sällan hinder för känslor.

DJ Stwo värmer upp oss med Come And See Me, det låter bättre än när Partynextdoor själv framförde låten här på Nobelberget för några veckor sedan. Den ruffiga industrilokalen ger ett mysigt intryck med belysning i gult, blått och grönt. Upphöjda platåer att stå eller sitta på bidrar till festivalkänsla. Personalen är trevlig, atmosfären avslappnad och njutningen uppenbar: det är påskhelgens första röda dag.

Gave Your Love Away och OG Heartthrob inleder kvällens spelning och Jordan ger låtarna extra driv och dynamik. Majid vandrar ledigt på scen, gungar med armarna, skopar fram som luften är full av mjukglass, han sjunger med len R&B-röst. Rumpan vickar han omedvetet på och koreograferat öppnar han en osynlig dörr med handen. Vi bevittnar Majids egna boy band-video och ser ut som heart eyes emojis.

Handklapp från publiken ger Majid självförtroende, han visar att han kan fler danssteg än vad han vill ge sken utav, till allas jubel givetvis, men känslan av att Majid sjunger för ett osynligt spöke på scen infinner sig rätt ofta, som han befinner sig ensam i en danslokal framför spegeln eller uppe i tankar. På ett sätt återspeglar det Majid Jordans känslofyllda, introverta och syntstarka R&B; musik från någon som är upptagen med att dissekera sitt eget hjärta och adressera resultatet till en specifik person. Trots det skapar Toronto-duons texter ofta igenkänning, troligtvis för att vi människor är så förbenat lika varandra. Det som gör ont i mig, gör ont i dig.

I Phases och Body Talk är Majid mer närvarande, som att sången och spontandansen från publiken ger honom energi, han gör en piruett, explosiv. Han berättar att deras långa världsturné närmar sig slutet, 37 av 47 turnéstopp har avverkats sedan mitten på januari i år, vilket förklarar varför showen stundtals släpar lite, som att duon verkar på reservtank och att orken snart är slut. Några gånger lämnar Majid scenen och överlåter strålkastarljus till producent Jordan som får tillfälle att briljera.

Inledning och final är konsertens bästa stunder. Under Pacifico går Majid ner på huk och ger oss kvällens högsta och längsta falsett, efterföljande luftballongsballaden King City får två tändare att fladdra i publikhavet. Det ser futtigt men gulligt ut.

Sista låten ut, hitten Her knyter i unison sång ihop kvällens kärlekshistoria. För om vi i inledande Gave Your Love Away fick storyn om kärlek som inte togs om hand, om kärlek som inte gavs tid, får vi i Her kärlek funnen på nytt, en relation vi trodde var förlorad men som behövt mogna. Kärlek kan ta korta genvägar men också långa omvägar, för det krävs verktyg för att mötas, och våra verktygslådor kan ta olika lång tid att fylla upp.

I tidigare nämnda dokumentär avslutar Majid med orden: ”I think the tour has helped my passion for music grow even further, beacuse beeing on stage is where we really get that chance to connect with people, and it’s very hard to explain but time seems to slow down, and your body seems to need less, and your mind is just so clear”. Att stå på scen verkar närmast likna känslan av en förälskelse.

Fullmånen lyser likt en lampa när vi lämnar Nobelberget. Att en helgdag är styrd av en himlakropps rotation känns som rester från en svunnen tid, lika märklig känns schablonen ”manlighet och oförmåga att uttrycka känslor”. För lika ofta som kvinnor får dras med gamla föreställningar om kvinnlighet, lika ofta får män dras med gamla föreställningar om manlighet. Att ta klivet in i en ny tid tillsammans med en ny generation lockar. Känslor kan ju trots allt uttryckas på en miljon olika sätt, t.ex. genom musik, vilket Majid och Jordan fortsätter bevisa för oss.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA