x
Mäktig och tung afton med reggaelegendaren

Lee "Scratch" Perry & Mad Professor, Fasching, Stockholm

Mäktig och tung afton med reggaelegendaren

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Ungefär samtidigt som Elvis och Lill-Babs tog sina första stapplande artiststeg inledde Lee ”Scratch” Perry sin karriär. Jamaikanen fyllde för ett par veckor sedan 82 år, men är fortfarande aktiv, både live och i studion (ingen vet längre hur många skivor han gjort, inte ens han själv är säker. På amazon.com finns det 189 album att välja bland ...).

Just nu är han ute på Europaturné tillsammans med den 20 år yngre och nästan lika legendariska producenten och DJ:n Mad Professor. Anledningen är främst duons senaste platta Live at Maritime Hall, liksom Lees eget album Super Ape Returns To Conquer, som båda släpptes i fjol.

När den mytomspunne mannen kliver upp på scenen med sin lilla resväska (en gimmick sedan många år) på det utsålda Fasching, blir man både ödmjuk och imponerad av denne vitale åldring, som har gjort så mycket för musiken. Inte bara lyfte han fram Bob Marley & The Wailers, han har också jobbat med Clash och Paul McCartney. Men framför allt är han mer eller mindre uppfinnaren av dub, ekobaserad reggae som är hypnotiskt medryckande.

Utöver det har han som producent haft andra nymodiga (och ibland galna) hyss för sig: han grävde ner mikrofoner i marken för att få ett mer jordigt sound, och han var först med att spela musikkassetter och band baklänges, och därigenom introducera samplingstekniken 20 år före alla andra. Ett annat trick var att förädla musiken genom att blåsa marijuanarök över inspelningsutrustningen. I en intervju inför sin 80-årsdag förklarade han tilltaget så här: ”I blew smoke because it was the breath of life. If you have good breath, you can put it in the music.”.

Nåväl, trots en del udda åsikter är det häftigt att se Perry livs levande. Med decennier av rutin och självförtroende i sig får han omedelbart publiken med sig, även om det inledningsvis är lite väl trevande dub-rytmer som han improviserar textraderna över. Hela framförandet är väldigt spontant och impulsivt, men Lee tappar aldrig tråden eller fokus. Den fårade och färgglatt klädde 82-åringen sippar champagne under hela konserten, då och då häller han ut några droppar på golvet i nån slags ritualliknande akt och mening.

I nittio minuter bjuder duon på en både värdig och svängig spelning, som förvisso lutar sig mot välkända hits, men tack vare Perrys ständiga improvisationer och Mad Professors lekfulla mix gör låtarna till nåt nytt. Ibland tar det flera minuter innan man inser att de framför äldre klassiker som Zion’s Blood eller Marley-hitsen Sun Is Shining och Exodus.

Som final blir det en rejält bastung och utsträckt Chase The Devil (som han skrev ihop med Max Romeo). Sen tackar den späde farbrorn för sig, tar sin resväska och kliver ut i den kalla aprilnatten. Kvar framför scenen står några hundra svettiga och glada fans som fått uppleva en legend på nära håll. En ynnest, för det är inte så många kvar av dem längre.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA