x
Pennywise: Never Gonna Die

Pennywise
Never Gonna Die

Punkfabriken fortsatt produktiv

GAFFA

Download / Epitaph
Utgivning D. 2018.04.20
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Återförenade med originalsångaren Jim Lindberg levererar fabriken Pennywise mer av exakt samma vara som den alltid gjort; av 14 nya låtar är det ingen som avviker eller ens överraskar. Men somliga band i somliga genrer ska, bör och förväntas fortsätta enligt givna ramar.

Såväl spelmässigt som textmässigt kan en dra paralleller mellan Never Gonna Die och alla tidigare Pennywise-album, till och med All For Nothing där Ignite-sångaren Zoli Téglás skötte sången. Det är till och med svårt att särskilja gruppens låttitlar: Won't Give Up The Fight, Live While You Can och Never Gonna Die känns redan använda. Det samma gäller en och annan sångmelodi. Så är det förstås inte men det bekräftar hur konsekventa och trogna Pennywise är sitt manifest, och ger samtidigt tydliga idéer om vilka ämnen som (även) tolfte albumet behandlar.

Cameron Webb har producerat en uppsjö skatepunkalbum genom åren och började arbeta med Pennywise redan 2008. Årets samarbete är stabilt men onödigt tamt; med tanke på hur starka känslor Pennywise hyser, vore det kul om ett lika starkt känslosvall gick att urskilja i ljudbilden. Keep Moving On kunde till exempel haft mycket mer tryck i basgången, i kören, i solot och i den atmosfäriska melodin. Dito Can't Save You Now.

Skivan öppnar hur som helst med sprudlande energi och hela första halvan är tipp topp. She Said har ett lätt dansant beat, riffstarka American Lies ger pepp och Live While You Can känns lika fantastisk som Unknown Road gjorde när den släpptes 1993. Andra halvan tyngs ned av ett par ynkliga bidrag (Goodbye Bad Times är riktigt tråkig och Listen Up känns malplacerad) men som album håller Never Gonna Die alltjämt ihop, och sedvanligt hög Pennywise-klass. Något nytt storverk har jänkarna dock inte uträttat.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA