x
Hinds: I Don't Run

Hinds
I Don't Run

Fortfarande trivsam råhet

GAFFA

Album / Lucky Number
Utgivning D. 2018.04.06
Recenserad av
Jonathan Eklund

En ska inte underskatta charm när det kommer till att göra bra indie. För att vara lite skränigt indietuffa, det blir lätt jobbigt i längden. Charm däremot, det är för jävla svårt att värja sig mot och om några har ett par extra doser av varan är det spanjorerna i Hinds. Det stod klart redan i de första släppen som Deers, förtydligades än mer med den bångstyriga albumdebuten som Hinds och cementeras här med uppföljaren I Don’t Run.

Album nummer två är kanske lite mer polerat, lite mjukare och lite poppigare än tidigare. Men det är absolut inte sönderarbetat. Det finns fortfarande en trivsam råhet – som att ljudbilden liksom tillåtit sig att tämjas, snarare än tvingats till det. Och så finns det där samspelet i växelsången mellan Charlotta Cosials och Ana Perrote som känns så okonstlat och naturligt. Eller, med ett annat ord, charmigt. Det gör att en gärna vaggas in spår som mysiga Echoing My Name eller kärleksrusiga New For You. Och det gör att man lätt trycker på repeat.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA