x
The Weeknd: My Dear Melancholy,

The Weeknd
My Dear Melancholy,

Stelt sex och melankolisk kåthet

GAFFA

Album / Republic
Utgivning D. 2018.03.30
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

The Weeknd är kanske tillbaka till sorgen med en kortlängdare vars namn tyder på de två ingredienser som fans dyrkade för sju år sedan; nämligen kärlek och vemod. Det första man hör är utan tvekan ett steg i den riktningen med balladen Call Out My Name som inte ens behöver Selena Gomez för att bli fängslande. Det är en tilltalande öppen låt om slutet på en relation och möjligtvis om ensamhet, beskriven på ett vuxet och ärligt sätt. Sedan blir det platt, väldigt platt, plattare än Holland.
 
Det finns sorgligt lite att säga om resten. Varken orden eller musiken, trots lovande samarbete med nytänkande franska producenter som Gesaffelstein. Inget som kan liknas vid den otäcka spänningen och tyglade kåtheten från House Of Balloons-dagarna.
 
The Weeknd tar för små steg tillbaka till Trilogy för att verkligen bli av med pop-idol-töcknet som svepts runt hela hans kreativa röst. De ofärdiga halvhjärtade arrangemangen får en att undra om han ställde sig melankoliskt till musikskapandet också, till den grad att han inte ens låter trovärdig när han sjunger “I hope you know this dick is still an option”.
 
Har man någonsin undrat om The Weeknd kommer att kunna fortsätta sjunga om sex och låta lika spännande när han är gammal verkar svaret man får idag vara ett nej.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA