x
Sibille Attar: Paloma's Hand

Sibille Attar
Paloma's Hand

Dämpad ångest möter ljusare partier

GAFFA

Album / PNKSLM Recordings
Utgivning D. 2018.04.27
Recenserad av
Daniel Andersson

Stockholmsbaserade Sibille Attar, med ett förflutet i Speedmarket Avenue, har hållit låg profil sedan 2013 års debutskiva Sleepyhead. Nu är hon tillbaka med EP:n Paloma’s Hand och de som önskar sig indiepophits som Alcoholics och Come Night riskerar att bli besvikna. Närmast kommer öppningsspåret I Don’t Have To, som inleds med ett Pugh Rogefeldt-intro och vars ljudbild färgas av en smittsam basgång och medryckande popmelodier. De psykedeliska influenserna är dock starkare än tidigare. 

På nya skivan ger Sibille plats för suggestiv folkmusik och långsamma utflykter som påminner om drone. Produktionsmässigt går det att dra paralleller till The Hanged Man; i likhet med Rebecka Rolfarts soloprojekt präglas musiken av en hemsökt karaktär och meditativa Same Old Heartbreak utgör det tydligaste exemplet. Sistnämnda låt tillhör skivans mörkaste spår. 

På många sätt pendlar ljudbilden mellan dämpad ångest och ljusare partier, med rösten som bärande element, där musiken tillåts att utvecklas i egen takt. Det råder ett lugn över låtarna. Förstasingeln Run är ett utmärkt exempel; produktionen är svävande, tempot makligt och strukturen saknar de klassiska elementen vers och refräng. För det mesta är resultatet övertygande, andra gånger tappar jag dessvärre intresset. Sibille har dock en förmåga att ständigt återfå min nyfikenhet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA