x
En mångfacetterad show

Jonathan Johansson, Varbergs Teater

En mångfacetterad show

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

En akustisk konsert. Det låter så nedstrippat, nedbrutet, ner till den inre kärnan. Men när Jonathan Johansson tacklar sina ibland monumentala och ibland syntspäckade stycken akustiskt innebär det något helt annat. Visst är det en större lek med tystnaden men samtidigt blir musiken än mer mångfacetterad, än mer dynamisk. Det går ihop på grund av att Jonathan Johansson och hans kumpaner liksom roterar på scen och använder sig av en salig blandning instrument mitt i det nedskalade. Allt bryts ner för att så sakteliga byggas upp på olika sätt.

Den här “akustiska” versionen knyts ihop av miljöljud från både skog och städernas centrum. Mitt i allt hör man trummaskiner och elektronik som ibland närmar sig Burials dubstep. Och i detta hav av intryck står Jonathan Johansson och väser ut sina meningar, pressar dem genom sin spända käke och viftar gång på gång med sin vänsterhand som om den brann.

Snacket mellan låtarna blir en stor del av Jonathan Johanssons nya koncept. Det blir som bäst när det spontana får ta plats. Han pratar träffsäkert om hur svårt det är att få tag i snus i Varberg när man mest stöter på hälsobutiker, spa-lokaler och juicebarer. Sämre går det när på pappret väldigt bra historier från verkligheten är så pass orepade att han tvingas läsa från en fusklapp. Men när Alla Helveten sedan tar vid är det lätt att glömma. Den här kvällen handlar trots allt om musiken och hur man kan förändra den utan att tappa den.

Att artister vill utveckla sina låtar är lätt att förstå. Du kan ju själv tänka dig känslan av att beta av dina låtar kväll för kväll i samma versioner. Men det är en balansgång det där; att skapa för sin egen skull eller för andras. I just det här fallet fungerar det. Man sväljer att den annars så lätt stissiga synthistorien Vem Av Alla här förvandlas till en varm rootsrockig version. Även gubben i kroppen ska ha sitt. Förändring förnöjer. Kvällens stora rysning av välbehag-stund sker dock när Jonathan Johansson använder sin röst för att härma de avslutande syntkaskaderna i Ingenting Stort. Då visar han hur man med enkla medel kan förändra ett sedan tidigare vinnande koncept till något akustiskt unikt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA