x
Arctic Monkeys: Tranquility Base Hotel & Casino

Arctic Monkeys
Tranquility Base Hotel & Casino

Som ett snedtramp ner i ett långsamt Dracula-soundtrack

GAFFA

Album / Domino
Utgivning D. 2018.05.11
Recenserad av
Josefi Jönsson

När ett band släpper sitt överlägset bästa album för att sedan försvinna i fem år är matematiken enkel kring vad som sker. En annonsering av en uppföljare blir lika med utomjordiska förväntningar. Sådana som inte heller når rimligare höjder när det lovats en pånyttfödelse av bandet och inte minsta tillstymmelse till smakprov ges före själva albumsläppet.

Det kanske är orättvisa odds redan från start. Men den pik som Arctic Monkeys nådde med AM är inte ens i kikarsikte med Tranquility Base Hotel & Casino. Efter en första lyssning är det enda som satt sig i huvudet raden “Good afternoon, Tranquility Base Hotel & Casino. Mark speaking, how may I direct your call?” Det tillsammans med den besvikna känslan av att återkomsten känns som ett snedtramp ner i ett långsamt Dracula-soundtrack. Där de gitarr- och basslingor som förut guidat genom och varit kännetecknande för Sheffield-bandet bytts ut mot skräckfilmssyntar och texterna blivit tunnare och svårare att förstå storyn bakom.

Kanske blir skivan helt okej när den fått smältas lite. Kanske inte. Men ska en verkligen behöva lägga den extratiden? Oavsett har det varit långt ifrån värt den långa väntan. Det skulle inte heller gråtas blod om Arctic Monkeys glömde repa in någon av de nya låtarna inför sommarens Sverigebesök.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA