x
Lucifer: Lucifer II

Lucifer
Lucifer II

Stereotyp Sabbath-blues som har svårt att lyfta

GAFFA

Album / Century Media
Utgivning D. 2018.07.06
Recenserad av
Anders Fridh

Tyska Johanna Sadonis är en rastlös själ. The Oath upplöstes efter endast en skiva 2014. Istället föddes Lucifer och debutalbumet Lucifer I prisades, särskilt då gitarristen Gaz Jennings Candlemass-tunga gitarrmattor. Nu skriver vi juni 2018, och även Jennings är borta ur bilden. Istället kamperar Johanna Sadonis tillsammans med gitarristen Robin Tidebrink och självaste Nicke Andersson, som främst spelar trummor här.

Soundet är intakt på Lucifer II: tänk mullrande Black Sabbath-riff runt Technical Ecstasy från 1976 blandat med samtida bluesgroove från Deep Purple. Reaper On Your Heels är ett paradexempel på den typen av lunkande, tungt lastad hårdrock. Det lyfter inte riktigt. Lucifer glänser mer när lunket förvandlas till gåtempo i powerballaden Dreamer. Även Before The Sun är långsamt majestätisk, med Johanna Sadonis mässande röst i centrum. Stundtals påminner skivan om osaligt insomnade The Devil’s Blood, men Lucifer är mer stereotypa i Sabbath-bluesen och saknar den psykedeliska experimentlustan hos det nederländska bandet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA