x
 Mörk film noir-stämning i solgasset

Warpaint, Trädgårdsföreningen

Mörk film noir-stämning i solgasset

Recenserad av Anders Fridh | GAFFA

Trädgårdsföreningen och Warpaint är egentligen en dålig matchning. Särskilt när den tidiga kvällssolen gassar som värst. Den kaliforniska kvartetten hade passat bättre i det dova mörkret inne på Pustervik, eller varför inte i Nefertitis trånga källarlokal. Den fantasieggande, basdrivna shoegazen kräver en viss stämning och inramning – Trädgårdsföreningen liknar mest ett nyduschat Way Out West-lajv.

Bandet har alltså förutsättningarna emot sig när de kliver upp som band nummer tre av fem på den första upplagan av Garden. Svartklädda på rad, likt ett sorgklätt Haim. Theresa Wayman och Emily Kokal med varsin gitarr i mitten, Jenny Lee Lindberg och Stella Mozgawa flankerar på bas respektive trummor. Tillsammans har de gjort tre skivor och en EP som Warpaint. Scenshowen är avskalad; svart backdrop, några spridda rökpuffar. 

När de yttre förutsättningarna är väl glättiga för introvert svartrock så känns det fint att ljudet är nyanserat och ovanligt bra för att vara en konsert i en park. Warpaints detaljrika musik kan lätt uppfattas som brötig annars, men här samspelar basgångarna fint med de ljusa, intrikata gitarrmattorna. Efterhand bygger bandet upp ett stötigt groove, där främst Mozgawas trummor briljerar. Den aviga stilen minner om Matt Cameron i Soundgarden. Love Is To Die växer ut till en danshit, New Song bjuder på antidans i luvtröja från Emily Kokal. Det är suggestivt och fängslande. Warpaint skapar film noir-stämning när samtliga medlemmar stämmer upp i Billie Holiday från den första EP:n från 2009. Långsamma surfgitarrer á la Chris Isaak gör sitt till. 

45 minuter är snart över, och den sista rökpuffen skingras för vinden. Vi fick aldrig höra Warpaint eller Undertow från debutskivan, fulländade The Fool från 2010Det vi hörde var dock snudd på mästerligt. Warpaints musik är egensinnig och vindlande, dansant och intim. Då spelar det ingen roll att man har solen i ögonen och möter en allmänt loj men väldigt fräsch publik.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA