x
Desperata krumbukter döljer inte likriktningen

Future Islands, Garden, Trädgårdsföreningen, Göteborg

Desperata krumbukter döljer inte likriktningen

Recenserad av Anders Fridh | GAFFA

Future Islands tragglade på i många år innan genombrottet kom med Singles 2014, mycket tack vare ett uppträdande på Late Show With David LettermanSeasons (Waiting On You) var en självklar hit, men genomslagskraften handlade lika mycket om frontfiguren Samuel Herring irrationellt slingrande kroppsspråk.  

Sedan 2014 har Future Islands släppt ytterligare en skiva: The Far Field, den femte i ordningen, som fortsätter där Seasons slutade: det handlar om elegant new wave-aktig syntpop i mellantempo. Oftast växlar låtar mellan två ackord i verserna, för att sedan nå ett crescendo i refrängen. De pulserande basgångarna leder vägen. Låtarna är förvillande lika, vilket blir smärtsamt tydligt live. 

Future Islands drar mycket publik till den stora scenen intill Palmhuset, men den stora massa får höra musik som mest bara pågår. Det tuffar på, snurrar runt runt i en evig loop. Ytan är skinande blank, innehållet ständigt återanvänd skåpmat. Hur många gånger kan man återskapa Seasons med knappt märkbara variationer?

Då spelar det ingen roll hur mycket Samuel Herring kämpar på i sin alltmer svettiga, vinröda skjorta. Luggen fladdrar, han gormar och growlar, vrider sig som en orm som just fångats in av en särskilt vildsint honungsgrävling. Herring är underhållande att se på – han skuggboxas och dansar kosackdans om vartannat – men det blir mer spex än äkta känslor när hans krumbukter inte samspelar med låtarna eller bandet i övrigt. Resterande medlemmar ser ut som beiga NO-lärare från högstadiet. 

Ibland får man intrycket att Herrings krånglande på scenen är en illustration av hur han bryter sig lös från bandets snäva new wave för att skapa något mer spännande och frisinnat. Han har gjort avstickare redan: duetten Chapped Lips med Nina Kinert är årets bästa låt så långt, och ett utsökt exempel på hur man kan skapa storslagen, dynamisk syntmusik utan att fastna i en fyrkantig ram. 

Konserten på Garden lyfter en aning på slutet, när de obligatoriska hitlåtarna radas upp. Spirit har en avväpnande syntslinga och Seasons är förstås en lysande poplåt. Höjdpunkten är dock A Song For Our Grandfathers. Tempot sänks, och vi släpps äntligen ut ur den eviga loopen av new wave i tuffande mellantempo. Samuel Herrings själfulla röst hittar en allvarstyngd och Future Islands känns för en stund som ett stort syntband. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA