x
Nytänd heavy metal-maskin

Judas Priest, Sweden Rock Festival 2018

Nytänd heavy metal-maskin

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

Att pensionera sig eller inte pensionera sig – det är frågan. Ämnet återkommer i många diskussioner om de stora namnen på Sweden Rock Festival. Metalgudarna från West Bromwich annonserade för snart åtta år sedan att det var dags för ett avsked i form av The Epitaph Tour. Ganska lagom tyckte nog de flesta.

Men allt gick inte som planerat. Gitarristen och originalmedlemmen K.K. Downing avbröt mitt i turnén, efter 42 år i Judas Priest. Ersatte gjorde nästan 30 år yngre Richie Faulkner. En rejäl nytändning och vitalisering, hejdåplanerna lades på hyllan och två nya album har spelats in sedan dess.

Senast Priest besökte Sweden Rock Festival var det väldigt mycket fokus på just Faulkner. Det skulle ju liksom vara hans förtjänst att resten av bandet stod där överhuvudtaget. Gitarrsolo staplades på gitarrsolo och resten av festen hamnade i skymundan.

I följderna av sin parkinson har nu även Glenn Tipton tvingats avstå turnerandet. Något som hade fått vilket annat band som helst att tappa sugen, men inte Priest inte. Ersätter live gör producenten Andy Sneap. Och här händer något som lyfter festivalens sista huvudakt till ett något vassare nummer än sist. Sneap gör det han ska – klanderfritt spel utan att sno showen. Faulkner är med på noterna. Resultatet är ett imponerande sammansvetsat Judas Priest med lika mycket plats åt alla. Ian Hill är som alltid en klippa och Scott Travis bangar huvud mer än på länge.

Hur går det då för The Metal God himself? Det är inga lätta låtar att tampas med. 66 år gammal får han stå dubbelvikt i bland annat Painkiller – som säkert är sänkt någon tonart – och Sinner. Ibland verkar några av tjuten misstänkt förinspelade. Men nog gnällt, Rob Halford har rejält med kräm kvar i pipan fortfarande. Tonsäkert är det minsann också.

”Metal i sin renaste form” skrev GAFFAs Andreas Trella om senaste plattan Firepower. Klockrenare blir det inte. På scen finns nitar och läder nog till en hel skolklass, motorcyklar och tonvis med läckra projektioner. För att inte nämna alla knivskarpa riff och refränger. Odödliga klassiker som Freewheel Burning och Turbo Lover varvas med nytt material, Saints In Hell för att fira Stained Class 40-årsjubileum, och annat smått och gott. Pris för kvällens höjdpunkt vinner episka balladen Night Comes Down.

Eller förresten, en liten detalj till var det ju. Att släpa med en parkinsonsdrabbad gubbe i keps på turnén bara för att han ska kunna köra Breaking The Law och Living After Midnight säger en hel del om var scenen befinner sig just nu. Samtidigt blir jag helt varm i hjärtat av publikens respons när Glenn Tipton smyger fram ur kulisserna. Och han spelar fortfarande som en heavy metal-maskin.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA