x
Claptone: Fantast

Claptone
Fantast

Utsökt lyxhouse, fashionabla gäster

GAFFA

Download / Different
Utgivning D. 2018.06.08
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Daniel Brems är den tyske houseprofilen som gärna döljer sig bakom en mask. Som Claptone producerar han lyxhouse och lockar till sig smått suveräna vokalister. Fantast är andra fullängdaren på Different och det är en produktion som står sig. De sinsemellan olika rösterna skapar variation, både i uttryck och inramning. Oftast handlar det om extremt tillmötesgående och tillrättalagda houseproduktioner, lika smekande i vardagsrummet som under powerwalken som på dansgolvet. Alla spår toppas dessutom av i huvudsak mjuka välvilliga stämmor. Men det finns ett par utropstecken.

Matt West från Zola Blood är först ut och demonstrerar en urbrittisk accent. Av förklarliga själ känns det lite stelt, men det släpper redan när Fenech-Solers Ben Duffy för stafettpinnen vidare. Nathan Nicholson (The Boxer Rebellion) lyckas därefter vispa upp en smakfull soulrockig touch innan James Cullen från Tender gör sin ansats.

Första gången mönstret bryts är när Cherie Jones-Mattis ges plats. Hon höjer också tempot i den lite riviga Ain't A Bad Thing. Även Austras Katie Stelmanis får utrymme att glänsa på sitt uttrycksfulla vis i La Esperanza. Resterande utrymme tilldelas åter männen. Singer-songwritern Matt Simons sätter amerikansk prägel på materialet, Bloc Partys Kele Okereke sjunger lika innerligt som alltid och Alec Ounsworth (Clap Your Hands Say Yeah) tillåts smutsa ner de rena lakan som dittills klätt Fantast.

Skivans toppar är emellertid det mäktiga finalnumret Alone där Ben Gregory från Blaenavon tangerar den där säregna Antony & The Johnsons-vibben samt A Waiting Game, ett suggestivt andra samarbete med Nathan Nicholson som inte alls har med house att göra, men som skapar viktig dynamisk kontrast på ett heltigenom njutbart album.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA