x
Frenetisk artist framför loj publik

Ben Frost, Roskilde Festival

Frenetisk artist framför loj publik

Recenserad av Andreas Trella | GAFFA

Med sina minimalistiska kompositioner med alla influenser inkluderande från klassiskt till black metal sitter australiensiske Ben Frost på en unik förmåga att komponera elektroniska och ambienta verk som är mer suggestiva än vad en normalt rotat individ bör klara av att hantera. Framför ett prasslande metallfolierat draperi tar Frost sina vibrerande ljudlandskap till Roskilde-festivalen klockan 17:00 i det öppna Avalon-tältet. Kort och gott reagerar man direkt på att det är för ljust och att denna herre hade fungerat mycket bättre någon gång efter midnattens tunga mörker.

Men nu får det istället bli en sån där halvtrött smågungande eftermiddagspublik som står och svajar någorlunda med till Frost alster. Och Frost jobbar stenhårt. Det är en mycket märklig koppling mellan den smågäspande folkmassan och den frenetiske artisten, som har så många bollar i luften att det ser ut som han närmar sig en hjärtinfarkt.

Det är svårt från publikens håll att uppfatta exakt vad det är som justeras på scen, men Frost ser ut som en svettig kock som har nio avancerade rätter att tillaga samtidigt. Det skruvas frenetiskt på något mixerbord, sedan snabbt över till laptopen där något måste justeras, fort upp med gitarren som måste få skapa lite oväsen och sedan till förstärkarna som tydligen behöver regleras.

Emellanåt, och när det är som bäst, låter musiken som ett massivt spökfartyg som krossar allt i sin väg och får de innersta inälvorna att för evigt skifta plats. Frost är en expert på att frambringa de där ljuden som generar påtagligt febriga nyanser i känsloregistret och nästan skapar hallucinogena konsekvenser. Men tyvärr är större delen av konserten alldeles för linjär och repetitiv, och det blir många för långa passager som rent av blir tråkiga.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN ROSKILDE


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA