x

My Bloody Valentine
Roskilde Festival

En introvert och berusande masshypnos

GAFFA

Album /
Utgivning D. 2018.07.06
Recenserad av
Andreas Trella

Det är ett något sömnigt My Bloody Valentine som traskar in framför en något sömnig publik på Roskildes Arena-tält klockan 02:00 på torsdagsnatten. Men så fort det massiva gitarrljudet kränger sina gigantiska ljudväggar mot publikens stillsamma sinnen är det direkt någonting som händer.

My Bloody Valentines romantiskt suggestiva shoegaze är lika drömmig som hypnotiserande, och det dröjer inte många toner innan publiken satts i trans för att svaja med de tunga ljudvågornas berusande effekt. Mycket likt ormar framför sin ormtjusare.

Det är någonting med denna föråldrade musikgenre som känns så sjukt tidsenlig och modernt anpassningsbar i vårt mycket digitaliserade samhälle. Att bara få luta sig tillbaka till det kolossala analoga ljudet tillsammans med de psykedeliska projektionerna bakom och på bandet är en ren befrielse. Det blir ett meditativt andemöte där upplevelsen känns introvert, men helt nödvändig efter en heldag på en av Europas största festivaler.

Tyvärr måste det dock anmärkas att man faktiskt inte hör ett enda ord av vad någon av bandmedlemmarna faktiskt sjunger. Ibland är det rent av omöjligt att skilja på om det faktiskt är Kevin Shields stämma man hör mumlandes mellan gitarrvibrationerna, eller om det bara är någon frekvens som skapats i huvudet efter den senaste Tuborgen och nån annan för högljudd konsert.

Ibland fungerar dock konstigt nog detta mycket väl, då själva texten och det vokala inte är av största vikt på denna typ av föreställning. Men nog skulle det väl ändå kunna var något att önska av ett band som hållt på sedan 1984.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN ROSKILDE


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA