x
Lika sprött som dammet som viner

Sampha, Roskilde Festival

Lika sprött som dammet som viner

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Det är lätt att förledas tro att Sampha mest sysslar med avskalade, men grandiost märgfulla, soulballader om man endast hört hits som (No One Knows Me) Like The Piano eller Hold On. Men den 29-årige London-bördige Sampha Sisay har bara ena foten nerkörd i R&B och soul. Den andra är stadigt försjunken i den brittiska electronica-jorden.

Likheter finns hos sådana som Jamie xx, James Blake och samarbetspartnern SBTRKT. Men Samphas skapelser bär också vissa drag av något som skulle kunna vara inspirerat av freaky-folk-genren. En lika svårplacerad som intressant artist således.

På Roskilde tar han sig an den välfyllda tältscenen Avalon. Tillsammans med två rytmsektioner, med trumset respektive trumpads, och en syntpianist. En sättning som ger till hans musik muskler. Särskilt när samtliga på scen går loss på trummor i låten Without. Men Samphas uttrycks största styrkor ligger i hans röst och hans förmåga att skapa sådana där tillsynes enkla stycken som liksom bakvägen, utan att man riktigt förstår det, antar episk maffighet. Och den där intimiteten är svår att både uppfatta och leverera i ett sådant här sammanhang. Undertecknad står dessutom strax utanför tältet då det är knökfullt – detta trots att Sampha schemamässigt överlappar både Nick Cave & The Bad Seeds och David Byrne.

Låtarna blir lite av spröda klubbdängor, som blandas med det damm som drar över den snustorra Roskilde-vidden. Stundom vibrerar den kraft han har i sina låtar, men mest låter det rätt tandlöst. Som sådan där komplicerad och tillbakalutad klubbhouse.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN ROSKILDE


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA