En första magisk kväll på slottet

In Flames, Borgholm Brinner, Borgholm

En första magisk kväll på slottet

Recenserad av Amelie Schenström | GAFFA

När kvällens mörker sakta sänker sig över Borgholms slottsruin och In Flames magnifika ljusshow drar igång är det ingen som längre behöver sörja att sommarens extremtorka sätter stopp för den eld- och pyroteknik som bandet brukar bestå oss med på sina liveshower. Och detta trots festivalens namn, Borgholm Brinner. Efter att publiken tidigare under kvällen underhållits av både hardcore i form av kanadensiska Comeback Kid samt Luleås stolthet Raised Fist, och mer traditionell rock med kanadensisk Danko Jones samt dödsmetall med göteborska broderbandet Dark Tranquillity, är det äntligen och till slut dags för huvudbandet att själva beträda scenen.

På första aftonen av sin alldeles egna festival Borgholm Brinner kan In Flames nöjda se tillbaka på en dag där deras vänner i utvalda förband genomgående gjort ett alldeles förbaskat bra jobb i att underhålla publiken. Bredden av bandens musik har gett en blandning som passar många. Merparten av publiken är dock främst här för att se de båda dagarnas huvudband. Och det märks. På borggården i slottsruinen är det nu rejält tätt med Jesterheads vilket betyder en mer än fyra tusen-hövdad publik.

När In Flames drar igång med My Sweet Shadow skallar fansens sång så ljudligt att inte ens Anders Fridéns mikrofon lyckas överrösta dem. Och alltifrån början och rakt igenom setet har sångaren publiken med sig i ett glädjerus som ömsesidigt påverkar både dem på, och dem framför scenen. Känslan av att "det här skapar vi tillsammans" är påtaglig och under kvällen alltmer stigande. Kärntruppen i In Flames består idag av Fridén tillsammans med gitarristen Björn Gelotte och - får vi väl ändå efter sju år och två studioalbum räkna in - den andre gitarristen Niklas Engelin som efter grundaren Jesper Strömblads avhopp sedan 2011 är fast medlem. Live har de även med sig basisten Bryce Paul  och nyvärvade trummisen Tanner Wayne.

Låtarna för kvällen är en god blandning från alla de senaste åtta albumen, från Clayman och framåt, med många trogna publikfavoriter som Cloud Connected, Delight And Anger, Only For The Weak och Take This Life för att nämna några. Bäst är den mäktiga The Chosen Pessimist som med sina dryga åtta minuter representerar både det kanske mjukaste och det tyngsta hos In Flames. Låten är fantastisk som studiolåt men blir mer än magisk i liveformat, och ter sig helt gåshudsframkallande i den fantastiska inramning som borgruinen och den ljumma kvällen utgör.

Kanske kan vi inför morgondagens andra konsert önska oss att bandet vågar ta ut svängarna något ytterligare och välja åtminstone en del låtar som går utanför de oftast förekommande i liveseten. Det är ju trots allt i deras helt egna festival och med sina alldeles egna Jesterheads som In Flames bjuder upp till dans på slottet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA