Metal, mystik och en nypa androgyn magi

Tribulation, Borgholm Brinner, Borgholm

Metal, mystik och en nypa androgyn magi

Recenserad av Amelie Schenström | GAFFA

Det är alltid lite synd om det band som placeras först på eftermiddagen en hårdrocksfestival, eller hur? Det är sällan den typen av musik passar för soliga eftermiddagar och dessutom är delar av publiken ännu i uppladdningstillstånd, vilket kan innebära att öltält och liknande lockar nästan lika mycket som musiken. Synd om bandet då. Eller?

Tribulation ger fullständigt tusan i att förutsättningarna kanske inte tycks vara de optimala. De vet vad de vill göra med sin show och de gör det. Vampyrestetik och androgyna moves har aldrig passat bättre till dödsgrowl och bestialiska skrik än denna vackra sensommardag. Kring scenmittens tyngd, med trummisen Oscar Leander och sångaren/basisten Johannes Andersson, fladdrar de båda gitarristerna lätt som en betagande fjäril (Jonathan Hultén) och smidigt som en snärjande spindel (Adam Zaars). Slottsruinen i Borgholm är i sig ett utomordentligt passande hem för bandets brutalt vackra framträdande.

Tribulation har varit aktiva sedan 2004, medlemmarna var då knappt mer än nyblivna tonåringar, men det dröjde till 2009 innan den först plattan Horror släpptes. Sedan har framgångarna följt på varandra med tunga omnämnanden av de följande skivorna, bland annat som "en milstolpe för dödsmetallen" (Children Of The Night) och "musik för väldiga katedraler" (Down Below). Jag som ändå inte riktigt har hängt med i hyllningskören fram till nu erkänner mer än villigt att årets album Down Below är riktigt, riktigt bra. Men vill en uppleva Tribulations musik på dödligt allvar, då rekommenderas absolut att se bandet live. Musikens blandning av döds, black och goth som är bra på skiva lyfter till helt nya berusande höjder i den inramande showen.

Och publiken på Borgholm Brinner? Jodå den finns där i gott och alltmer ökande antal, och följer bitvis som förhäxat musiken och musikernas sällsamma rörelser över scenen. Men, publikens sätt att hålla sig i skuggan och undvika ljuset - det syns en skarp gräns där de flesta följer tidens förflyttning av skuggan från borgruinens murar - är det enbart för den outsägliga värmens skull, eller är det kanske några här ibland oss som tillhör de nattens barn som definitivt inte tål se dagens ljus?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA