x
Magi på göteborgska

Slowgold, Tuttifrutti, Storsjöyran

Magi på göteborgska

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Sent ska syndaren vakna. Jag har hört snacket om Göteborgsbandet i flera år nu, men inte lyssnat ordentligt. Visst har jag kollat upp några låtar på Spotify, men inget har fäst riktigt. Det kändes mest försiktigt tassande, aningen oförlöst.

Men så i februari såg jag bandet live, då de spelade en låt på Gaffa-galan i Norrköping, och jisses så bra! Nervigt, spännande, sammansvetsat. Och vilken frontfigur Amanda Werne är, med sin närgångna röst och självklara utstrålning.

Det här måste jag se mer av, insåg jag då. Och hoppades samtidigt att det skulle bära en hel konsert; drömsk musik kan bli lite såsig om man inte har den rätta närvarokänslan.

Men inte blev jag besviken när hon och hennes två kompmusiker uppträdde på Yran i fredags. Trots gles publik och lite otacksam spelplats utomhus fascinerade trion närmast oupphörligen.

Vi fick höra låtar främst från senaste plattan Mörkare, där framför allt titellåten imponerade stort. Där märktes också att hon förutom redan nämnda kvalitéer har ett sagolikt begåvat och känsligt gitarrspel. Ofta tänker jag på Neil Young när han riffar loss med sitt Crazy Horse. Hon är visserligen inte lika inlevelsefull som den ikoniska kanadensaren, men hennes återhållna intensitet blir inte mindre effektfull för det.

En ”ny” låt fick vi som bonus – en cover av Chris Isaaks Wicked Game, men med svensk text. Så rörande och snyggt, precis som resten av konserten.  

Festivalens stora överraskning och utropstecken!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA