x
Lewis nöjer sig med fotstamp

Jenny Lewis, LInné, Way Out West

Lewis nöjer sig med fotstamp

Recenserad av André Spång | GAFFA

Det Jenny Lewis väntar när hon beträder scenen är den armé av Fotstampare som snart ska marschera efter hennes toner. Avslappnat och metodiskt arbetar hon sig in i spelningen, under Head Under Water får hon Fotstamparnas uppmärksamhet. Det välpolerade, solglasögonprydda bandet bygger organiskt upp en ljudbild. Lewis ser leende på hur den äldre demografin försiktigt börjar stampa hennes takt. Redan under spelningens fjärde låt, live-anpassade Rise Up With Fist!! är de försiktiga stampningarna hårdare, mer bestämda och Jenny Lewis har nått sitt mål.

LÄS OCKSÅ: Polisen ändrar historien om rockpensionärerna

Sedan verkar hon nöjd, hon svävar bekvämt i gränslandet mellan pop, country och blues. Hon plockar countryn ur ena rockarmen, spelar pop ur den andra och i sin fransbeklädda superhjälte-dräkt är Jenny Lewis en stark kandidat till priset av festivalens coolaste outfit. Hon får bevittna hur en spontandans uppstår lika snabbt som den upphör när hon bjuder på Silver Lining en pärla född ur hennes tidigare band Rilo Kiley. Hon puttrar sig fram genom sitt set, förlitar sig på sin starka röst och sitt minimalistiska scenspråk. Det är trevligt, på samma sätt som det är trevligt när det är sol ute, eller det är trevligt när någon har lagat god mat. Visst bygger Jenny Lewis upp en våg under energiska See Fernando men den planar ut i samma stund hon tar första tonen i Happy.

LÄS OCKSÅ: Rockbandets turnébuss återfunnen – 40 år senare

När Jenny Lewis avslutar spelningen genom att dela ut rosor under ett melodiöst gitarrsolo är både hon och Fotstamparna nöjda. Försiktigt traskar de iväg från Linnéscenen, uppvärmda och bekymmerslösa med en spelning som kommer försvinna ur deras medvetande i samma stund som deras fötter börja klappra när Iggy Pop river av The Passenger.

LÄS OCKSÅ: Britney Spears slaktas i Danmark


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA