x
Den nya tidens rockstjärna strålar svagt

Post Malone, Sjöhistoriska Museet, Stockholm

Den nya tidens rockstjärna strålar svagt

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Post Malone har fått ett rejält genombrott sedan hans låt Rockstar blev en världshit i höstas. Senaste plattan Beerbongs & Bentleys har på egen hand genererat nio topp 20-singlar under en och samma vecka. Nyligen slog han Michael Jacksons rekord på Billboards R&B/Hip-Hop-lista då debuten Stoney nu legat där i 77 veckor, en vecka längre än Thriller.

Ur led är tiden. För medan Jacksons album är en riktig klassiker kan inte Malones låtar sägas vara i närheten av samma kvalité och tidlöshet. Faktum är att inget han gör är nytt, trots att han sägs vara den nya tidens rockstjärna.

Det mesta låter stöpt i samma melankoliska R&B-formel som Drake och The Weeknd, med skillnaden att Malone har en mer raspig, och … ja okej, rockig röst. Att det lockar 18 500 personer en duggregnig tisdagskväll är ganska märkligt, för jag har i alla fall svårt att på skiva uppfatta det speciella med den ansiktstatuerade ynglingen.

Och live sprakar det inte heller. Ensam på scenen, framför ett batteri av strålkastare och rökmaskiner, vankar han lojt omkring och dricker ur ett plastglas. Bildskärmarna används inte till några coola videos, bara gryniga närbilder på huvudpersonen.

Kläderna är inte särskilt uppseendeväckande heller, svart skjorta och byxor med svenska flaggor fastsydda på knäna. Det finns helt enkelt inte mycket att fångas av. Jo, han spelar akustisk gitarr på Stay, vilket är den enda gången nåt av intresse sker på scenen.

Halvvägs in i konserten säger Post att han bara vill bli full och sjunga och hoppas att vi vill det med. Inget fel med det, men då vill man ju ha ett party också, och till skillnad från 17-årige Lil Pump som uppträdde innan Post, så blir det aldrig nåt vidare drag. Publiken gör sitt allra bästa och allsången under vissa nummer, som Psycho och White Iverson, är magnifik. Men det är ju inte vi som ska göra jobbet själva.

Post Malone verkar genuin och är säkert en skön snubbe, men nån stor underhållare är han inte. Visserligen slår han sönder en gitarr i slutet av paradnumret Rockstar, men det känns regisserat och utan någon riktig känsla. Stjärnglansen är ganska svag, minst sagt.

Post är bara en kopia av en kopia, och tillför inget nytt under solen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA