x
En politisk hitparad som landar helt rätt

Roger Waters, Friends Arena. Stockholm

En politisk hitparad som landar helt rätt

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Så det går alltså att få bra ljud i Friends Arena? Efter konsert efter konsert med katastrofljud hade man helt givit upp Friends som en konsertlokal. Men Roger Waters har aldrig låtit sig stoppas av sånt. Med ett i stort sett perfekt ljud kommer han till Stockholm i slutet av en enorm turné som han har tagit jorden runt i ett försök att få upp ögonen på människor. Vi förstör vår planet och vi låter idioter bestämma över oss, och efter en lång karriär där han beskrivit dystopier har till slut verkligheten kommit ikapp Roger Waters texter och han tänker inte låta oss komma undan.

Waters Us + Them-turné skriver oss absolut på näsan och är otroligt övertydligt men när ingen lyssnar är det kanske det enda sättet att presentera sina idéer. Det är en otroligt politisk konsert från första till sista tonen och det känns både befriande och skönt med en artist som inte är rädd att stå för en åsikt eller att använda alla medel för att sprida den. Och tonen sätts redan i första raden i första låten – Breathe från Dark Side of the Moon – Breathe, breathe in the air, don't be afraid to care, och är det något Pink Floyd ledaren gör så är det att bry sig.

I konsertens första del får vi låtar från just Dark Side, Wish You Were Here, The Wall och hans senaste soloplatta, den första på 25 år, Is This The Life We Really Want? och en hård och spännande One Of These Days från Meddle. Och för att vara en Roger Waters konsert så är den första delen näst intill minimal. Det är en stor skärm som visar politiska och psykedeliska filmer framför en kal svart scen med ett svartklätt band – ingenting mer, ingenting mindre. Bandet är otroligt tajt och bra och deras Pink Floyd-versioner är i stort sett perfekta. Roger sjunger bra och sololåtarna sitter riktigt fint mellan klassikerna. Men kanske är det lite för musikaliskt lågmälda för den här showen, den tappar lite i tempo men det är snabbt fixat med Picture That som med sin ilska och upptempo funkar otroligt bra. Bäst i första setet är ändå en grymt vass och hård Welcome To The Machine där ljudteknikern låter ljudeffekterna överrösta musiken vilket är väldigt effektfullt och maffigt.

Men konserten går från riktigt bra till fantastisk i andra akten. Bandet går av scenen och under 20 minuter bjuds vi på budskap efter budskap på den stora skärmen om vad och vilka vi ska kämpa emot. Det är effektivt, övertydligt och viktigt. Men sen släcks ljuset, maskiner mullrar och larm börjar tjuta tillsammans med blinkade röda ljus medan en enorm bildskärm med rykande skorstenar ovanpå hissas ner från taket och bildar Battersea Power Station som finns på omslaget till Pink Floyds Animals. Skärmen delar Friends Arena på mitten och är otroligt effektiv. Men det bästa är ändå att få höra två låtar från Pink Floyds absoluta mästerverk Animals. Vi får en 17 minuter lång Dogs och en nästan lika lång Pigs (Three Different Ones) – det slår allting. Bandet står i mörker och släpper loss medan all fokus är på politiken som presenteras effektivt på Batterseas väggar. Det är mörkt, tungt och hypnotiskt. Andra delen av Dogs slår allt annat i år och slutet där tweet efter tweet av Trump presenteras på kolkraftverkets väggar är otroligt stark. Hela låten slutar med mörker och den svenska texten Trump är ett svin innan låten Pigs börjar.

När sedan skorstenarna hissas ner och blir till vanliga videoskärmar i låten Money är det lite som ett antiklimax. Money är riktigt bra och görs i en grym version men efter 30 minuter mörk Animals-urladdning känns den nästan lite banal och tunn tyvärr. Men konserten når snabbt nya höjder med en ruggigt stark och påträngande Us And Them. Vi påtvingas bilder på svält, miljöförstörelse och krig och jag kan tänka mig att många satte ölen och popcornen i halsen, vilket helt säkert var vad Roger Waters hade tänkt sig.

Det är svårt att fatta att Pink Floyd-legendaren fyller 75 nästa månad med tanke på hur pigg och viktig han känns just nu – även om det mesta av materialet han presenterar är över 35 år gammalt. Men han har en vision och ett uppdrag och hela världen ska få ta del av det. Det är bara tur att han är så förbannat bra på det han gör för annars hade det här lätt kunnat bli både tråkigt och utmattande.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA