Bjuder upp till enmannadisco

Jens Lekman, Popaganda, Stockholm

Bjuder upp till enmannadisco

Recenserad av Josefi Jönsson | GAFFA

Första gången jag hörde Jens Lekman var som en del av soundtracket till filmen Whip It. Då tänkte jag att han var en rätt ensam och ledsen indiekille med en gitarr. För det var ju ungefär så det lät. Därför kanske det inte är så märkligt att jag inte förväntar mig några stordåd när han kliver ensam upp på Popagandas största scen.

Det är en regnig fredagseftermiddag och publiken är knappast i det största laget. Men i sin ljusgrå kostym och svarta keps stjäl Lekman uppmärksamheten med en gång. "Do you believe in magic", frågar han den tappra massan av människor som samlats framför honom. Responsen är till en början sval, men han ger sig inte. "Jag kommer att fortsätta fråga tills ni svarar mig", ropar han efter ett tredje försök. Det är då någonting sprakar till liv som ska komma att motbevisa mina förutfattade meningar. 

MEST LÄST: Återvänder med sin ikoniska rockkaraktär

Visst, Lekman är i mångt och mycket fortfarande han med de ledsna texterna och gitarren även här på scen. Men när han väl lyser upp, då lyser han ta mig fan upp. Aldrig har jag sett någon ha så kul på egen hand på en scen. När Lekman trycker igång ett beat på sin uppställda station intill micken är han som ett enmanna-disco. Och leendet som spänner upp från mungipa till mungipa i hans ansikte när han i luften plinkat fram de sista tonerna av The Opposite Of Hallelujah gör ingenting annat än att visa hur kul han är – eller hur kul han har för den delen. Att dansa på egen hand har aldrig varit mer lockande. 

Kanske är det detta som smittar av sig på publiken. För plötsligt är det som om att stora delar av densamma har fått svårt att stå still. Bredvid mig har det utbrutit ett dance battle mellan tre unga tjejer, mitt i smeten dansar en ensam kille och längre framåt scenen har det blivit fart i benen på ett medelålders par. Det är inga krusiduller, det är bara roligt. I publiken har det ändå blivit ett flermanna-disco. 

När de första tonerna till What's That Perfume You Wear? är extasen ett faktum. Jens Lekman har kickat igång årets Popaganda – och han har gjort det ordentligt. Han är nog inte bara den där ledsna snubben med en gitarr. Istället visar han sig vara den där snubben som påminner hur väl man kan ha kul på sitt helt egna bevåg.

LÄS OCKSÅ: Splittras efter sexuella övergrepp-anklagelser


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA