x
Suede: The Blue Hour

Suede
The Blue Hour

Från glampop till symfonirock

GAFFA

Album / Rhino
Utgivning D. 2018.09.21
Recenserad av
Janne Hallman

Brett Anderson & co har efter återföreningen för åtta år sedan mer och mer frångått sina glammiga Bowie-influenser och tagit fasta på en mer dramatisk och bombastisk musikbild. Förra plattan Night Thoughts kompletterades dessutom av en film, som skulle förstärka musikupplevelsen och ge en större helhet och bättre upplevelse. Det fick inte längre bara vara en popskiva med några hits, detta var albummusik som krävde fokuserad lyssning.

The Blue Hour har ett liknande upplägg. Ingen film, men avsiktligt hitfritt, med mestadels långsamma och mörka låtar – tonsatta noveller som beskriver en plats som frontmannen kallar ”Suedeworld – not a very nice place”.

Bandet har således vuxit upp och mognat, men utvecklingen från färgstark glampop till ambitiös symfonirock är inte okomplicerad. Avsaknaden av refränger och raka melodier gör att många låtar mest trampar vatten. Massor av stråkar, körer och luftiga reverb-gitarrer är ju snyggt, men tyvärr blir The Blue Hour mer yta än innehåll.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA