x
Vanvettig allsång på Gröna Lund

Teddybears, Gröna Lund, Stockholm

Vanvettig allsång på Gröna Lund

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

När Patrik Arve och bröderna Jocke och Klas Åhlund i Teddybears drar igång är det en sak man kan vara säker på – det kommer bli galet roligt. Från att ha gjort tokhård grindcore på 90-talet, så gör de sedan typ 15 år vansinnigt medryckande electrorock som är helt omöjlig att stå emot.

Men de har hela tiden den punkiga attityden i botten. Framför allt genom att vara landets mest politiska popband – rätta mig gärna om jag har fel. Ganska säkert har i alla fall inget mer politiskt band nånsin stått på Gröna Lunds scen.

Deras kompromisslösa hållning gentemot landets mest högerextrema parti är oförblommerat öppet. De kallar SD för muppar, kastar ut t-shirts med texten ”SD = RASISTER och innan låten What’s Your Problem säger sångaren Patrik Arve ”Vi har bara en fråga till Sverigedemokraterna: Vad har ni emot kärlek? Vad är problemet?”.

LÄS OCKSÅ: Bono häcklade Jimmie Åkesson igen

För i Teddybears värld är ingen utesluten (utom SD:are då) och de visar med eftertryck hur fantastiskt det kan bli när folk med olika bakgrund möts och gör grejer ihop. På scenen står tre snubbar från Södermalm och Bromma i rosa kostymer och matchande gympaskor och bär björnhuvuden med röda ögon som lyser demoniskt, och gör musik som hämtar näring ur reggae, techno, pop, rock, disco, hiphop – you name it. Med sig har de som vanligt Rodde, med latinamerikanskt ursprung, amerikanske rapparen Swingfly, och speciellt inbjuden är 18-årige stjärnskottet Jireel, som är född i Angola.

Som sagt, att folk från olika kulturer möts är i princip alltid positivt, så vad är problemet? Och när det dessutom resulterar i såna grymma hits som bjuds från Grönans scen så kan ingen oavsett hudfärg, politisk inriktning eller religiös bakgrund stå still.

Showen följer heller inte gängse normer. Som när bandet mitt i konserten kliver av och det visas en kort snutt från dokumentären You Are Teddybears, där en gammalt fan uttrycker besvikelsen över att de slutat med punken, bytt musikstil och dessutom bär björnhuvuden på scen. Man vet ju inte ens om ifall det verkligen är de som är på scenen, beklagar han sig.

LÄS OCKSÅ: Kim Larsen är död

Något som bandet gjort klart för länge sedan – det var delvis poängen med att vara maskerade. Några andra fick stå på scenen så kunde medlemmarna ägna sig åt annat istället, inspirerade av (det falska) ryktet att Kraftwerk ställde upp skyltdockor på scenen under turnéerna på 90-talet och istället satt i studion hemma i Dûsseldorf.

Denna kväll är det dock inget snack om att åtminstone Patrik Arve och Jocke Åhlund är närvarande. Om Klas verkligen spelar gitarr är oklart, men å andra sidan: vad är problemet? Bandet är till för att underhålla och det gör de bättre än de flesta andra.

Björnhuvudena hoppar runt, rockposerar i parti och minut och Arve kläcker ur sig den ena lustigheten efter den andra i mellansnacket. Bakom dem visas bisarra videoklipp och fantasifulla animationer, ofta med björnhuvuden som tema. I flera låtar rullar textraderna på skärmarna likt en jättelik karaokemaskin för att få alla att hänga med.

LÄS OCKSÅ: Machine Head splittras

Och det fungerar utmärkt; allsången och handklappandet når ständigt nya nivåer för att kulminera i Cobrastyle (Sverige näst mest kändaste låt, som Arve säger) och extranumret Punkrocker. Det är som en rubbad efterfest, som ett urspårat Allsång På Skansen, fast det här utspelas hos grannen Gröna Lund.

När bandet går av efter konfettiregnet i Punkrocker vill inte Jocke Åhlund lämna scenen, han är inte färdig utan börjar kasta ut saker från scenen. Kavajen och skorna åker först, sedan trumpinnar och en effektdosa. Sist av allt hivar han ut cymbalstativet i folkhavet. ”Håll i hatten!” ropar Åhlund innan han till sist kliver av i strumplästen. Ett passande avslut på en multikulturell pop/disco/hiphop/reggae- och rock’n’roll-show!

LÄS OCKSÅ: Spotify lanserar DNA-baserade spellistor


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA