x
Brockhampton: Iridescence

Brockhampton
Iridescence

Världens bästa pojkband fokuserar på det formlösa

GAFFA

Album / RCA
Utgivning D. 2018.09.21
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Det hände något efter att världens bästa pojkband släppte trilogin Saturation. Jomen, Brockhampton etablerade sig bortom en efemär tonårsdröm, Ameer Vann (den blåmålade killen på alla tre omslag) lämnade bandet och splittrade fans efter sexbrott-anklagelserna, och dessutom blev många av oss oroliga när sovrumsprojektet sajnade till jättebolaget RCA. När man lyssnar på Iridescence hör man dock att det hände något mer.
 
Att spela in på Abbey Road och ha Jaden Smith som emotionellt stöd i London är några av ingredienserna som hörs när pojkarna smider ihop det bästa beviset på fokuserad formlöshet. Gruppen låter producenterna, framför allt Romil Hemnani, skapa vågorna som sångarna och rapparna surfar över.
 
En sådan beskrivning – att jag bara återger händelserna som ledde fram till albumet – gör inte det som hände med de unga männen full rättvisa. I albumets dalar ser man att även låtskrivarna saknar självdistansen till känslorna de försöker sig på. Även där går det dock att uppskatta den ocensurerade oskyldiga öppenheten som känns svalkande i genrens klimat.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA