x
Dead Can Dance: Dionysus

Dead Can Dance
Dionysus

Hela världen-musik utan vingudar

GAFFA

Album / [Pias]
Utgivning D. 2018.11.02
Recenserad av
Jesper Robild

Hur skulle ett album baserat på olika facetter av myten kring vinguden Dionysus och hans följe kunna låta? Om du frågar Lisa Gerrard och Brendan Perry – lite hur som helst. Andra kreatörer hade kanske använt en specifik estetik för att skapa någon slags romarriket-atmosfär. Dead Can Dance gör som vanligt.

En dia de los muertos-mask på omslaget. Musik som för en västerländsk lyssnare utan större antropoligiska referensramar är som att kastas mellan skotska höglandet, Bollywood och Lejonkungen. Gerrard tar sig an gudomlighetens feminina sida genom sedvanligt mässande och insprängt i de två akterna hörs bikupor från Nya Zeeland, fåglar från Latinamerika och schweiziska får. Dionysus är verkligen världsmusik – ”hela världen-musik”. Vasco da Gama-musik. Utan vingudar.

Kasten är ovanligt tvära även för att vara Dead Can Dance. Det bidrar till lyssnarglädjen, men Dionysus lever inte hundraprocentigt upp till de höga krav vi ställer på mästarna av stämningsskapande. Ett album som bygger lite för mycket på rutin.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA