x
Noname: Room 25

Noname
Room 25

Ett leende och en självsäker uppvisning

GAFFA

Album /
Utgivning D. 2018.09.14
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Noname och Tierra Whack håller på att etablera den mest intressanta subgenren inom rap just nu. Det handlar om korta verser med en medveten och okonstlad feminin leverans som innehåller höga halter socio-politiska kommentarer ur ett afro-amerikanskt perspektiv. 
 
Hela emballaget, från omslaget till de kittlande jazz-produktionerna, är så inbjudande att upplevelserna som förmedlas blir mindre av en lektion och mer av en förtrolig träff runt en lägereld. Det finns en känslomässig generositet som är otroligt värmande. Leendet som ibland hörs i slutet på verserna, som på utstickaren Ace, är samma leende som reflekterades på alla ansikten i publiken när jag såg Noname uppträda några av de här låtarna i somras på festivalen Eaux Claires i Wisconsin. 
 
Samtidigt visar Room 25 poetens skicklighet och bredd på ett sätt som den förra utgivningen inte gjorde lika tydligt. “Y'all really thought a bitch couldn't rap huh?”, frågar hon på den första låten. Det tvivlade väl ingen på, men att hon kan bygga verser med lager på lager av rim och påskägg samtidigt som hon rappar i synkop till den funkigaste basen – det hade vi inte hört förr.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA