x
Sömlöst rejvparty med "Stormin’" Norman 

Fatboy Slim, Berns, Stockholm

Sömlöst rejvparty med "Stormin’" Norman 

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

(Arkivbild)

När jag går på rejv kräver jag tre saker: 

  1. Hög musik. Basen ska få köttet att lossna från skelettet, öronen att blöda och ansiktet att smälta. 
  2. Cool ljushow, gärna med inslag av laser, rök och fräcka videoanimationer. 
  3. Gott om utrymme att dansa. Eftersom det liksom är grejen med rejv. 

När Norman Cook, alias Fatboy Slim, gör sin klubbspelning så uteblir två av dem. I början faktiskt alla tre, då ljudet är alldeles för lågt, man hör folk prata flera meter bort och det är inte okej. Men det tar sig efter hand och blir ganska bra till sist, med en pumpande bas som ser till att kroppen inte kan stå still. 

Men så är det då de andra två punkterna. Ljusshowen är trist, för att inte säga torftig. Det verkar som Norman inte tagit med sig mer än sin färgglada dödskalleskjorta , tandborsten och en laptop, och lämnat allt lullull hemma i Brighton. Förmodligen är det bara Berns vanliga ljussystem som är igång, och det räcker inte på långa vägar om man vill skapa coola effekter. 

Och sen är stället så packat med folk att ska man kunna dansa får man ställa sig ute i garderoben eller trapphuset. Att se vad Fatboy Slim gör bakom sin utrustning är i princip omöjligt, eftersom nån av outgrundlig anledning tyckt det skulle vara bättre om han stod nere på golvet istället för på scenen. 

Det ger det hela en känsla av lågbudget som är svår att ruska av sig. Att runt tusen personer har betalat flera hundralappar för detta känns nästan som lurendrejeri.

Men så är det en sak till, och den är förstås viktigast: om det är en bra DJ som väljer roliga och överraskande låtar så kan man bortse från det övriga.  

Och 54-åringen från Brighton är fortfarande en av de säkraste i branschen. Skickligt och sömlöst varvar han udda grejer med det populistiska. Att från ena minuten gå från psykedelisk brassesamba och pakistansk Qawwali-sång till Talking Heads-klassikern Psycho Killer och House Of Pains hiphop-dänga Jump Around är inget annat än genialiskt, och hela tiden ligger hans hemmagjorda beats i grunden. Han tappar aldrig vare sig takten eller fokus, inte ens när han skuttar upp på mixerbordet och hetsar upp publiken ytterligare. 

Så showen blir till slut riktigt lyckad. Och det är bara att tacka och bocka när “Stormin'” Norman mot slutet kör sina egna hits Right Here, Right Now och Rockafeller Skank, för då har han vänt en rätt medioker inledning till en veritabel dansfest. Så när de två timmarna går mot sitt slut stämmer texten i Praise You bra in på mina känslor för Fatboy Slim:  

“We've come a long long way together  
Through the hard times and the good 
I have to celebrate you baby 
I have to praise you like I should” 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA