x
Elliot: Fast Food Musik

Elliot
Fast Food Musik

Hur väl funkar en konceptplatta om snabbmat?

GAFFA

Album / Icons Creating Evil Art
Utgivning D. 2018.12.07
Recenserad av
Jonathan Eklund

Jag har nog överlag aldrig haft någon riktigt vurm för konceptplattor. Jag har definitivt aldrig tänkt tanken att jag är i behov av att höra en om snabbmat. Ändå sitter jag här – och ja, jag gillar vad jag hör.

Elliots Fast Food Musik är skruvad lo-fi. Mysigt inbjudande, rolig och rätt intim i det knäppt tramsiga. Lyckas du lyssna på hela albumet utan att en enda gång tänka på Ariel Pink säger det mer om din relation till Mr Pink än huruvida Elliot låter som honom. För det gör han. Emellanåt rätt mycket. Men det finns också funkigare disco-drag som gör att han kanske ligger närmare Conan Mockasin eller LA Priest. Eller för den delen en tidig John Maus, den som på liknande vis dränkte sin röst i effekter och liksom lät soundet släpa efter som om det vore fjättrat vid en rejält tung fotboja.

Elliots sound är på intet sätt unikt, trots att det för en ovan kanske ter sig så. Det gör dock inte Fast Food Musik sämre. Snarare blir det knasiga bara mer rimligt när det är grundat i en tradition. Och uttrycket Elliots musik tar är riktigt intressant. Plusmeny tack!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA