x
Bring Me The Horizon: Amo

Bring Me The Horizon
Amo

"Inte heavy metal längre, och det är lugnt"

GAFFA

Album / Sony
Utgivning D. 2019.01.25
Recenserad av
Jesper Robild

De mest intressanta karriärerna är nästan undantagslöst de som präglats av tvära kast. Från Sgt. Pepper till dags dato finns otaliga exempel på succéer. Men också magplask – förändring av ondo är vanligare än sin motsats. Banden som lyckas villa bort sina fans totalt och ändå komma ut vinnande är inte sällan de bästa banden.

Tvära kast har länge varit synonymt med Bring Me The Horizon, på gott och ont. Senaste given, pissusla emo-arenarocken på That’s The Spirit, var 2015 års lågvattenmärke. Inför Amo har britterna morskat till sig. Istället för beställningsjobb låter det ”fuck you, nu blandar vi ALLT”. Här märks inga pekpinnar, inga principer, inga gränser mer än att inte låta sig influeras av kontemporär rock eller metal.

Amo har beatbox och Grimes. Den har stråkar, Aphex Twin-pyssel och känslopräglad elektronisk rock. Metal-ikonen Dani Filth gästar i en låt med blåsarrangemang och hans karakteristiska röst används i princip bara som en ljudeffekt. Det upplevt mesiga tas hela vägen och musiken kliver på så vis ur emoland. In The Dark låter rentav Justin Bieber och Mother Tongue minus gitarrer kunde producerats av en EDM-yngling i keps. Vågat varierat och stiligt tidsenligt.

Bästa spåret blir en sorts anthem för Bring Me The Horizon 2019, vilket säkert är meningen. I Heavy Metal driver Oliver Sykes med klicken som gnäller på bandets utveckling sedan de tidiga dagarna. En klick som nu får en tsunami på sin kvarn. ”This shit ain’t heavy metal anymore, and that’s alright”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA