x
Sleaford Mods: Eton Alive

Sleaford Mods
Eton Alive

Mångordigt och abstrust från tuffa nypunkare

GAFFA

Album / Extreme Eating
Utgivning D. 2019.02.22
Recenserad av
Joel Larsson

Minimalistisk elektronisk spoken-word-pseudo-hiphop. Så skulle man kunna beskriva übercoola nypunkarna Sleaford Mods senaste platta Eton Alive. Det är en väldigt arg skiva. Alltjämt sura vokalisten Jason Williamson raljerar på i ett halsbrytande tempo om – ja vad är det han pratar om egentligen? Jag har läst att musiken ska vara politiskt laddad. Det jag faktiskt hör är snarare mångordigt, symboltungt och svårpenetrerat. Undantagen finns i de få spår där Jason Williamson ger lyssnaren lite andrum, saktar ner och låter orden få betydelse, som på skivans bästa låt When You Come Up To Me.

Där texterna sviker lyser däremot ofta beatsen i bakgrunden. Andrew Fearn som står för musiken är Williamsons motpol och lägger bit för bit ett sofistikerat men okomplicerat ljudpussel som paradoxalt nog säger mer om låtarnas innehåll än själva orden gör.

Inom hiphop och rap finns det idag en tendens till att själva rappandet reduceras till ett sorts instrument. Orden, som förr var musikstilens existensberättigande, har allt mer smält ihop med den bakomliggande produktionen. Eller för att låna Jason Williamsons egna ord från låten Kebab Spider: ”You’re just saying it all to look good”. Det är förvånande att ett självuttalat politiskt band som Sleaford Mods drar åt det här hållet. Jag hör vad Williamson säger, men jag kan inte få ihop orden till något vettigt.

Kanske missar jag något. Alla komponenterna verkar finnas där, den balla brittiska dialekten, svordomarna, den kulsprutesnabba leveransen av rader. Men bakom den hårda fasaden hittar jag inte mycket till substans. Det blir nästan komiskt till slut. Jag förstår ju att Sleaford Mods är ursinniga på något, jag fattar bara inte på vad.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA