x
Ett äkta farväl till en otrolig kompositör

Ennio Morricone, Globen, Stockholm

Ett äkta farväl till en otrolig kompositör

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

I dagens klimat är det svårt att lita på farväl-turneér. Kiss har gjort ett antal och Ozzy likaså. Frank Sinatra gav sig ut på sin första avskedsturné 1971 och fortsatte sen att turnera i ytterligare 24 år. Men vid 90 års ålder kan man nog vara ganska säker på att det här faktiskt är Ennio Morricones avsked från scenen.

Morricone har under sin karriär komponerat mer än 500 soundtracks till film och TV och ovanpå det har kan komponerat mer än 100 klassiska verk, så det är inte alls förvånande när den 90-årige mannen helt utan hjälp själv går upp på scenen och med kvicka otåliga steg går till sin lilla scen framför orkestern. Med sig har han tagit den 120 personer starka Tjeckiens nationella symfoniorkester tillsammans med Helene Stureborgs Kammarkör och Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör och sopransolisten Susanna Rigacci och den portugisiska fadosångerskan Dulce Ponte.

Konserten öppnar starkt med den oerhört hypnotiska The Strength Of The Righteous från The Untouchables med trummor, piano och hackande cellos. Och det är fascinerande att se hur mycket han kan göra med så lite, det är simpla melodier och ovanliga instrumentval som han sätter emot varandra. Och det märks speciellt i ett stycke från Tie Me Up! Tie Me Down! där en enkel speldosemelodi dominerar över svepande stråkar innan, i det andra stycket, en ylande elgitarr tar över. Och det är just den där gitarren som säger så mycket om Morricone, för tillsammans med symfoniorkestern så finns det på scenen två elgitarrer, en rocktrummis och en man på keyboard. Det är inte ofta man ser en hårt fokuserad trummis i valrossmustasch och kostym med slips som släpper loss samtidigt som han inte tar ögonen ifrån nothäftet han slaviskt följer.

Första setet innan pausen avslutas med det som Morricone kanske är mest känd för, nämligen sina spaghettiwestern-soundtracks. Vi bjuds på The Man With The Harmonica, en otroligt vacker The Fortress från The Good The Bad And The Ugly och sen huvudtemat till samma film innan avslutningen med The Ecstacy Of Gold. The Good The Bad and The Ugly öppnar nästan avskalat och lågmält med en duett mellan en harpa och delar av blåset innan Ennio drar på med hela orkestern och det är otroligt mäktigt och helt fantastiskt. Avslutningen med The Ecstacy of Gold är så kraftfull och perfekt att man nästan blir förvånad när den avslutas utan att Metallica kliver upp på scenen och drar igång en konsert.

Set två öppnar med den helt otroliga Stage Coach To Red Rock från Tarantinos The Hateful Eight där en fagott och en kontrafagott mullrar och blåser och tillsammans med kören skapar sådan hypnotisk spänning att man nästan sitter och håller andan i ett ganska kallt Globen. Men den absoluta höjdpunkten – och där han får ut mest av hela sin orkester – är den fantastiska Investigation Of A Citizen Above Suspicion. Det är lågmält, dundrande, spännande och vackert allt i ett.

Det är uppenbart att Morricone på sin avskedsturné framför ett väldigt publikvänligt urval av alla sina soundtracks men när hans populära stycken är såpass otroliga är det svårt att ha några invändningar. Det är bara att tacka och ta emot och vara tacksam att man får vara med och uppleva ett par timmar tillsammans med en av världens bästa kompositörer.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA