x
Honungsvägen: Honungsvägen

Honungsvägen
Honungsvägen

Utebliven knockout från den glömda skivan

GAFFA

Album / Hi-Hat
Utgivning D. 2019.03.01
Recenserad av
Jonathan Eklund

Honungsvägen är bandet som var på väg att upphöra, utan att riktigt ha hörts. De var på väg att slå 2014 men föll i dvala. Men som av en händelse kom frågan upp flera år senare: de där låtarna ni spelat in, ska vi inte släppa dem? Knutpunkten Henrik Oja sa ja och nu är vi här.

Men det var inte heller självklart att jag skulle bry mig. Istid, första singeln sen nystarten, föll mig inte alls i smaken. Sen knockades jag. Kalla Mig För Satan och Inga Skor var två av förra årets bästa popsinglar. Förväntan på att höra mer har varit stor, men när jag väl får göra det lämnas jag lätt besviken. Det är inte som att debutalbumet är dåligt, det är bara det att jag inte tappar andan.

Christina Karlsson kan sjunga vad som helst, typ sin deklaration, och jag hade lyssnat i alla fall. Tyvärr blir hennes röst och melodierna lite för mycket av behållningen på spåren som inte hörts innan. Det är som att texterna, trots att de många gånger är skrivna av storheter som Annika Norlin och Mattias Alkberg, inte riktigt lyckas komma sådär nära som de behöver göra, inte heller lyckas de fästa hos en. Låtar börjar och slutar, pågår utan att riktigt stanna kvar. Det är trivsamt sällskap, men inte livsviktigt – som pop emellanåt kan vara – och jag känner låtarna alldeles för lite.

Det ger en helhet av ett gäng gedigna, men anonyma, poplåtar – och så två pangsinglar på det. För att vara ett album som höll på att aldrig släppas är det inte så bara, men det blir tyvärr inte den fullständiga knockout som man hoppats på senaste året.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA