x
Hozier: Wasteland, Baby!

Hozier
Wasteland, Baby!

Sympatiskt mångfacetterad röst från Irland

GAFFA

Album / Island
Utgivning D. 2019.03.01
Recenserad av
Sara Karlsson

Blues, folk, soul, gospel, jazz och indierock Andrew Hozier-Byrnes omfångsrika röst omfamnar en mängd stilar och lyckas på något sätt göra var och en av dem till sin egen.

Take Me To Church hamnade kanske lite oväntat hos mainstreampubliken och på nya albumet finns några på ytan strömlinjeformade kärlekslåtar, men oj så mycket substans det finns i de här texterna. Hozier blandar obehindrat bilder och intryck från bibeln, antik mytologi och romantiska poeter. I ett av de lysande numren på albumet, den innerligt lågmälda gitarrballaden Shrike, anknyter han till törnfågelmetaforen för att sjunga ut en kärlek han inte klarat att uttrycka medan tid fanns.

Varje spår är en musikalisk överraskning och i många hyllar hans melankoliska röst det liv som, hur det än skaver, är det enda vi har. Han passar också på att hylla musikaliska och mänskliga förebilder, som ett slags motkraft vår tids hatkultur. En av de inte mindre än 14 han nämner, Mavis Staples, gör honom sällskap i den taktfasta och upproriskt mäktiga Nina Cried Power: “Power has been cried by those stronger than me / Straight into the face that tells you / To rattle your chains if you love being free”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA