x
Hiphop-ikonens ojämna final på hemmaplan

Neneh Cherry, Debaser Strand, Stockholm

Hiphop-ikonens ojämna final på hemmaplan

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

(Arkivbild)

Neneh Cherry hade en lång period av tystnad innan hon 2014 plötsligt släppte albumet Blank Project som producerats av Four Tet-mannen Kieran Hebden. Visserligen hade hon startat gruppen CirKus 2006, och samarbetat med jazzbandet The Thing och RocketNumberNine, men solomaterialet var hennes första på 18 år.

Blank Project var en explosiv, febrig historia som osade av energi och hetsiga rytmer, och en särdeles lyckad comeback från en av hiphoppens ikoner. Påföljande albumet Broken Politics som kom i höstas var dock mycket mer nedtonad och stämningsfylld, och låter stundtals som en pendang till Massive Attacks mästerverk Mezzanine.

När 55-åringen avslutar sin vårturné på Strand är det knökfullt och stämningen hög bland både publik och bandet på scenen. Neneh Cherry är en naturlig frontkvinna, en sån som direkt stjäl ens uppmärksamhet enbart genom att uppenbara sig. Och rösten har hon i behåll, med massor av kraft och pondus. 

Det mesta av aftonens fokus ligger på Broken Politics, vilket å ena sidan är rätt naturligt då den är så pass färsk, men då flera låtar är väldigt lugna och känslosamma så blir tillställningen lite ojämn. När ösiga spår luftas blir det rejält drag, men eftersom farten saktar ner så pass ofta tappar man då och då koncentrationen.

Istället blir höjdpunkten Blank Project, den enda låten hon spelar från comeback-albumet (nog hade hon kunnat köra några fler från den plattan). Okej, det är också rätt kul att höra de gamla hitsen Manchild, 7 Seconds och förstås Buffalo Stance, men eftersom Neneh tappar bort sig i rappandet vid ett par tillfällen så lyfter inte showen till skyarna. En gång kan man glömma texten, men när det blir två missar känns det aningen oseriöst; som att hon inte riktigt bryr sig om att jobba hårt eftersom hon ändå är på hemmaplan.

Men inte ens Neneh Cherry kommer undan med att bara ställa in sina Adidas Superstar och tro att hon slipper anmärkningar. Och när hon dessutom inte avslutar med sin eminenta Cole Porter-cover på I Got You Under My Skin, något hon gjort på nästan alla spelningar under Europa-turnén, så blir slutintrycket lite kantstött.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA