x
Jeff Tremaine: The Dirt: Confessions of the World's Most Notorious Rock Band

Jeff Tremaine
The Dirt: Confessions of the World's Most Notorious Rock Band

Klichéerna står på kö när historien om Mötley Crue äntligen filmatiseras

GAFFA

Film / LBI Entertainment
Utgivning D. 2022.03.20
Recenserad av
Frida Lindström

(Det här är en text som översatts från gaffa.no)

Filmatiseringen av bästsäljaren The Dirt: Confessions of the World’s Most Notorious Rock Band har planerats sedan 2006. Till slut blev det Netflix som genomförde projektet – som i likhet med andra rockfilmer brister på flera områden.

Precis som väldigt många andra rockintresserade tonåringar slukade jag Neil Strauss-boken The Dirt: Confessions Of The World’s Most Notorious Rock Band under tidigt 2000-tal. Varje sida innehöll långa berättelser från Sunset Strip i Los Angeles – ett allt vildare turnéliv, möten med groupies, heroinöverdoser, våld, sjukdom, dödsfall och alkoholism.

Jag blev fascinerad, men också smått chockerad, av historien om Mötley Crüe och medlemmarna Nikki Sixx, Vince Neil, Mick Mars och Tommy Lee, så som den presenterades i boken. Och jag tror att jag redan då tänkte: Det här måste ju bara bli film någon dag.

LÄS OCKSÅ: Gothare sluter upp för att stödja kvinna i Kina

Hela 18 år efter att boken kommit ut står vi så här med ett filmprojekt som många aldrig trodde skulle bli av.

Redan 2006 köpte Paramount och MTV rättigheterna till filmen, och nio år senare övertogs de av Focus Features. Projektet hamnade till sist hos 10th Street Entertainment och LBI Entertaintment med ett distributionsavtal med Netflix.

Skrapar på ytan

Bara så vi har det sagt: Det känns ganska olustigt att se The Dirt i kölvattnet av #MeToo. Det här verkar även de porträtterade musikerna förstått. Mötley Crüe-basisten Nikki Sixx gick nyligen ut och ifrågasatte en händelse som beskrivs i boken, en händelse som nog många skulle påstå angränsar till våldtäkt.

Det kommer garanterat skrivas en hel del krönikor och kommentarer om filmen efter dagens Netflix-premiär. Jag ska försöka hålla mig till hur historien presenteras och hur The Dirt fungerar som film.

Det är bara att konstatera att även om filmen till stor del ligger nära boken, är det en enorm skillnad mellan den litterära presentationen och filmen som uttrycksform. Precis som en hel del andra ”biopics” försöker även denna film trycka in väldigt mycket på knappt två timmars speltid. Och det är helt klart en nackdel.

Saker händer väldigt fort. Även om The Dirt i högre grad än exempelvis fjolårets Bohemian Rhapsody försöker visa mer av bandets utveckling, halkar den emellanåt rakt in i det alltför utnötta greppet med montage, snabb klippning och ett ytligt narrativ – även när det handlar om väldigt allvarliga saker som Nikki Sixx tunga heroinmissbruk, Vince Neils dotters cancer eller olyckan där Hanoi Rocks-trummisen Nicholas ”Razzle” Dingleys miste livet.

Svårt att inte himla med ögonen

Klichéerna står på kö både när det kommer till dialogen och berättarperspektivet (som växlar mellan de fyra bandmedlemmarna). Några gånger är det rentav svårt att inte himla med ögonen åt de många ”dude” och ”bro”-kommentarerna som kommer från karaktärerna. Filmens mer framgångsrika grepp är hämtade från andra filmer i genren, som exempelvis hur karaktärerna stundtals bryter den fjärde väggen (taget direkt från den långt mer sofistikerade 24 Hour Party People från 2002) och pratar direkt med tittaren.

Andra anekdoter och historier som fick mitt tonåriga jag att le känns bara sorgliga och patetiska idag, särskilt scenen med Ozzy Osbourne.

LÄS OCKSÅ: Die Antwoord-sångaren anklagad för trafficking och grooming

Jovisst, The Dirt bjuder emellanåt på bra underhållning och ett par roliga scener där bandet är in action, men jag kan inte släppa att boken förmodligen funkat bättre om regissören Jeff Tremaine fokuserat på två eller tre år av bandets livstid istället för att ha med alla medlemmarnas historier från flera år.

Kanske hade man istället kunnat satsa på serieformatet och rullat ut historien över flera säsonger. Det hade kunnat vara intressant.

LÄS OCKSÅ: Spotifys lyssningssiffror ifrågasatta: "Oklart om det är maskiner eller människor"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA