Weyes Blood: Titanic Rising

Weyes Blood
Titanic Rising

Oumbärligt vackra motsägelser

GAFFA

CD / Sub Pop
Utgivning D. 2019.04.05
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Jag har aldrig hört en låt som Movies. Det kanske är en radikal mening att öppna med, och den kan lätt passera som obefogat överdriven. Det tog mig ett dussin lyssningar men nu tror jag mig veta att det inte bara är en känsla. Det som är säkert är att magin ligger i kontrasten mellan texten och musiken. Medan musiken och röstuppträdandet på albumets tredje singel blir alltmer fyllig och sjunker djupare mot tjockare instrumentala vatten börjar orden snarare likna orafinerade inre monologer. Det handlar såklart om riktiga känslor som berättarjaget länge verkar ha gömt undan, men de är inte utstuderade eller poetiska. Texten är slät och det är oumbärligt vackert. Något, som jag inte än har satt fingret på, gör ändå att denna kombination inte blir som en fånig musikalscen. Det är en melodramatisk opera om fåfänga och filmer.

Resten av albumet är fyllt med dessa vackra motsägelser. Terrence Malicks drömlika tagningar möter Roy Anderssons meningsfullt meningslösa vardagscener. Ett inte särklit färgglatt album när det gäller omfånget som slår en med oberäkneligt nyanserade känslor om allt från världens undergång till förälskelsens kraft.

Snart sagt allt Natalie Mering sjunger låter älskvärt, vid en fjärde fullängdare är rösten alltså inget förvånande i sig. Häpen blir man ändå över hennes fräsha textförfattande. Man må ha kommit hit för barockdetaljerna som kännetecknar Weyes Blood som vrider och tänjer på dem på ett nytt sätt, men det som får en att komma tillbaka är nog de oändliga humoristiska ordlekarna om Titanic.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA