x
Tidlösa låtar som kommer att leva till jorden går under 

Weeping Willows, Konserthuset, Stockholm

Tidlösa låtar som kommer att leva till jorden går under 

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Vi ska ju alla dö; människor, djur och växter. Men livet går vidare, finner en väg, tar aldrig slut. Nytt liv föds hela tiden, åtminstone så länge vår blå planet finns kvar.  

Om detta sjunger Weeping Willows på sin nya skiva After Us, ett miljömedvetet protestalbum mot människans sätt att behandla moder jord. På Konserthuset spelar de först hela skivan från början till slut, och i den andra hälften blir det ett dussin äldre spår, nån oväntad, annars mest gamla bekantingar. 

Och det blir också två ganska olika konserter. Texterna på After Us är rätt tunga och krävande, eftersom man tvingas stanna upp och tänka efter utanför sin lilla box. Alltför många (även jag) resonerar ju som så att det inte spelar så stor roll om jag flyger, slarvar med sopsorteringen eller låter hallampan stå och brinna hela natten. Kineserna och amerikanarna är ju så mycket värre, vad ska lilla jag kunna göra för skillnad?  

Men som så mycket annat här i världen så hänger allt ihop, ingen människa är en ö. Vi måste tillsammans jobba för att rätta till klimatförstörelsen. Det budskapet lyckas Weeping Willows få fram med råge. Något som förstärks av de dystra bilderna bakom bandet, som visar sammanstörtande isberg, brinnande skogar och våldsamma tsunamivågor.  

Lyssnaren blir inte bara underhållen utan också undervisad, vilket är både upplysande och inspirerande. För vi har faktiskt möjlighet att vända på skutan. Som Magnus Carlson sjunger i Another Future: “We can choose another futureTime to act to make a differenceTime for changetime to wake up". 

Nu blir det ibland lite framtungt ändå – inte bara för att det är extra deppigt och nedstämt ibland, utan även för att de nya låtarna inte har spelats så ofta och varken band eller publik har hittat rätt plats i hjärtat för dem ännu.  

Men låtar som den sorgsna Let Go (om sångaren Magnus Carlsons cancerdöende föräldrar), den dramatiska titellåten och bitterljuva kärleksduetten Tombstones är redan moderna klassiker. 

Andra set blir mer lekfullt och avslappnat, så pass mycket det nu kan bli med låtar om brustna hjärtan och ensamhet. Här finns få eller inga brister, bandet har gjort det här så länge att de utan problem kan hålla en publik i sina händer. De är oerhört samspelta, Magnus sjunger som vanligt vansinnigt bra och förstärkningen av en stråksektion gör musiken ännu maffigare än vanligt.  

Magnus pratar nu också med publiken (i första set har han inte sagt ett ord) och kommenterar bland annat ynnesten att få spela i den anrika lokalen, där medlemmarna förr om åren sett band och artister som Deep Purple, Echo & the Bunnymen, Lou Reed och Chris Isaak.  

Det blir mest förväntade låtar, även om de tyvärr utesluter Blue And Alone (ingen WW-konsert är ju fulländad utan den). Men en långsam version av Touch Me, sällan spelade So It’s Over och den uppgivna (We’re In) Different Places drabbar lika hårt som vanligt.  

Det har sagts att man är inte riktigt död förrän den sista personen som minns dig har dött. Och med tidlösa låtar som dessa har Weeping Willows på så sätt besegrat döden och kommer leva vidare tills jorden går under. Låt oss göra allt vi kan för att det ska dröja många sekel till. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA