x
Houseburgare med extra allt 

Swedish House Mafia, Tele 2 Arena, Stockholm

Houseburgare med extra allt 

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Att se Swedish House Mafia är i princip som att se ett megastort retrohårdrocksband – förutom själva musikstilen. Det är bomber och granater, rök, eldpelare, brinnande ringar i taket, konfetti, en jätteskärm som visar bandmedlemmarna, vansinnigt tung bas och en hängiven publik som inte bryr sig särskilt mycket om att bandet inte har nåt nytt i musikväg att bjuda på.  

Faktum är att SHM efter bara sex års frånvaro känns som en nostalgiakt, som kör en best of-show för att fansen ska kunna återuppleva både bandets storhetstid och sina egna ungdomssynder med dans och överdrivet sprit- och/eller drogfestande. 

För trion har inget nytt att bjuda på alls. De kör sina hits och blandar upp dem med diverse soloräder där nån av bandets låtar som kom efter uppbrottet luftas. Konserten inleds visserligen med ett hårt intro där de låter mer som Swedish Chemical Brothers, en monoton och effektivt medryckande historia som får i alla fall undertecknad att känna att kanske är nåt nytt på gång.  

Men icke. Ju längre konserten lider, desto mer faller man in i 2010-talets typiska EDM-stil med sina drops – ett utdraget instrumentalparti som långsamt byggs upp till den oundvikliga refrängexplosionen – vilket fungerar ett tag men inte när det upprepas gång på gång. 

Istället får man roas av deras påkostade ljusshow som minst sagt är maffig. Bara LED-skärmen är imponerande (det sägs att den ska vara störst i världen), som används mycket effektivt för att visa filmsnuttar, landskap eller renässansmålningar. Framför skärmen står Axwell, Ingrosso och Angello på ett podium, som ofta ser ut att flyta fritt i luften, vilket är ruskigt snyggt. 

På plussidan finns också faktumet att de har gjort en handfull riktigt bra och refrängstarka poplåtar, som skulle klara sig utmärkt utan de bombastiska arrangemangen.  

Efter den givna finalen med allsångsvänliga Don’t You Worry Child och Save The World frågar man sig dock varför de bestämt sig för att dra det här ett varv till, särskilt med tanke på att genren har tappat sin glans och dagens kids befinner sig i trapens och Soundcloudrappens rike.  

Pengar lär väl inte vara drivkraften, då alla tre är multimiljonärer. Men kanske kan det fungera som en nystart att göra ny musik som är mer i takt med 2019. Den som lever får se.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA