x
Hyggligt minnesvärt trots fungerande garderob

Lenny Kravitz, Gröna Lund, Stockholm

Hyggligt minnesvärt trots fungerande garderob

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

Människor stod med armarna om varandra och höll andan i en timme och 45 minuter. Föräldrar hade händerna redo vid sina barns huvuden för att snabbt kunna täcka för deras ögon omutifallatt. Oron visade sig vara obefogad. Sömmarna i Lenny Kravitz brallor höll hela vägen och vi slapp ett nytt klockspels-gate.

Trots att det var evigheter sedan – om vi inte räknar hyggligt populära singeln Low från förra årets Raise Vibration – de mer distinkta hitsen lockar den amerikanske storstjärnan fortfarande storpublik. Redan när 5 släpptes 1998 fick jag rent av ta honom i försvar gentemot kritiska vänner som ansåg att Kravitz hade tappat sin mojo. Albumet var ändå en utveckling, tillspetsad med singlar som Fly Away och I Belong To You.

Kort därpå kom hans bästsäljande Greatest Hits-samling och karriären stod i zenit, men sedan hamnade förmågan att skriva ordentliga låtar på villovägar. Från millennieskiftet och framåt har de präglats av en träighet så alarmerande att du fått ta en kniv för att tälja fram någon form av karaktär.

Ikväll blir just det påtagligt, eftersom det är bitvis segt trots rätt hygglig karisma från huvudpersonen och några fina ord om att arbeta tillsammans här i världen. Skillnaden i kvalitet märks tydligt när Dig In och Stillness Of Heart ställs mot It Ain’t Over ’Til It’s Over och Are You Gonna Go My Way.

Extranumret Let Love Rule tänjs ut från fem till minst 15 minuter när Kravitz ger sig ut på kramkalasvandringar framför, runt, genom och ovanför publiken. En stark scenpersonlighet med hjärtat på det rätta stället kan lyfta andra tillkortakommanden och ändå skapa minnesvärda ögonblick.

Den här gången utan att ens behöva blotta sig.

LÄS OCKSÅ: Här spricker Lenny Kravitz byxor och hela paketet hänger ut


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA