x
Underhållande? Ja. Bra? Icke!

The Streets, Gården, Göteborg

Underhållande? Ja. Bra? Icke!

Recenserad av Jonathan Eklund | GAFFA

Gården har två inriktningar i år – dels den hippa, dels den nostalgiska. Var Mike Skinners gamla projekt befinner sig är tämligen självklart. Det har gått 15 år sedan han släppte ett helt album av värde och 13 år sedan han senast släppte ett par spår som går att kalla “bra”. Sedan dess har han hunnit ge ut två riktiga bottennapp och såväl pensionerat sig som återuppstått igen. Frågan som ekar i mitt huvud under spelningen på Gården är enkel: Varför kom du tillbaka?

Kanske är svaret enkelt, för det går inte att ta miste på att Mike Skinner gillar att stå på scen och underhålla. Eller, gör han det inte är han i så fall en väldigt duktig skådis. För han känns genuint peppad över att hajpa upp publiken. Det där var en underdrift. Han verkar fullkomligen älska att hetsa igång publiken. Vad han inte verkar gilla? Att leverera hela verser, att någon sjunger refränger, att göra sina gamla hits rättvisa… helt enkelt, att bjuda till musikaliskt.

Att spela med Mike Skinner kan inte vara lätt. Det spelar ingen roll hur tajt bandet är eller hur bra hans sjungande sidekick wailar, när Skinner får feeling då pratar han med publiken eller stoppar musiken – oavsett om han borde rappa en vers eller om man är mitt i en refräng. Det gör såklart att det hela känns både spontant och på uppstuds, men också väldigt tramsigt.

Om och om igen tjatar Skinner om att han älskar hur vi svenskar “do summer”. Att vi slutar svara på mail och lämnar telefonen hemma. Jag vet inte varför han fått för sig det där, men han vill verkligen lära sig. Redan i första låten är han ute i publiken för att komma nära och förstå. Han snackar om att han inte varit här på tio år eller så, att killarna i publiken är sig lika men att tjejerna förändrats. Att svenska tjejer är “crazy”. Han vill att folk ska crowdsurfa, han vill att en tjej ska crowdsurfa. Han vill att publiken ska nå nivå tio i galen. Han börjar snacka om att han ska crowdsurfa, att han ska hoppa från scenen. Han peppar, peppar, peppar.

Vad han spelar ur katalogen? Klassikerna såklart – Fit But You Know It, Blinded By The Lights, Dry Your Eyes och så vidare – och en massa trött utfyllnad, oavsett blir allt mest till en grötig massa. Några få verser lägger Skinner riktigt bra. Resten saknar leverans och pondus, eller saknas helt eftersom Skinner fått syn på nån kul typ i publikhavet som han bara måste sjabba lite med.

Han är rolig, det får man ge honom. Emellanåt är spelningen som en blandning av stand up till musikaliskt komp och ett aerobicspass i Birmingham. “Vänd dig till någon du inte känner och säg: det här är faktiskt bra!” uppmanar han oss drygt halvvägs in. Det tyder såklart på att den gamle rapparen gör det här med en glimt i ögat, för bra är det såklart inte.

Skinner är sugen på att lära sig om hur svenskar “do summer”, men frågan är om han inte borde testa att “do sportlov”. För det hans The Streets visar upp på Gården är inte långt från att passa perfekt på after ski.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA