x
Peace, love and Sarah Klang

Sarah Klang, Gården, Göteborg

Peace, love and Sarah Klang

Recenserad av Josefi Jönsson | GAFFA

Sällan är man med om en första vers som direkt ger en gåshud som håller i sig. Visst att jag suttit hemma i TV-soffan och känt håren resa sig på mig när Sarah Klang gästat i På Spåret. Men nu biter vibratot i Klangs röst tag i vartenda hårstrå och tvingar det att resa sig upp i givakt. Att hon sedan den där fredagskvällen, för en hel vinter sedan, blivit den lågmälda divan som tagit Sverige med storm skedde alltså knappast av ren slump.

Hälften ståendes och hälften sittandes kan vi nog alla som samlats i sommarsolen enas om gemensam ståpäls. På samma sätt som vi kan enas om att Klangs unika röst har en lika unik förmåga att plocka fram en sprudlande kärlek ur publiken. Alldeles intill mig ser jag två vänner springa mot varandra för att bokstavligen hoppa in i varandras famnar. Och överallt i gräset sitter paren tätt intill varandra, som om att de träffats av Sarahs retro Woodstock-aura likt pilar som lämnar dem plötsligt nykära.

”Jag känner mig alltid lite pingstkyrkig” berättar hon tafatt mellan låtar. Och det känns på något sätt fint att hon själv tycks förstå känslan hon förmedlar ut över publiken. För under en försommarkväll på västkusten blir Sarah som en rättmätig pastor. Scenen är hennes kyrka och efter Strangers är publiken ständigt redo att skrika ”amen” och tillbe vad hon än tar ton till.

När mikrofonstativen klädda i rosa tyg återigen står ensamma kvar uppe på stora scen är en varm festivalsommar igång på riktigt. Och kvar lämnas ett töcken av nyfrälsta hjärtan förhoppningsvis redo att fortsätta sprida den kärleken som sprudlat den senaste timmen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA