x
Gyllene Tider: Samma Skrot Och Korn

Gyllene Tider
Samma Skrot Och Korn

Hejdå-kuriosa som inte behöver skämmas för sig

GAFFA

Album / Cosmos
Utgivning D. 2019.06.14
Recenserad av
Jesper Robild

Hej hej! Tajmingen med release lagom till Sveriges egentliga nationaldag kunde inte varit bättre för ett band som är lika mycket midsommar som sill och små grodor. En institution som har borrat sig djupt, djupt in i folkhemmet. Men efter 40 år – överträffar ryktet verkligheten? Har avskedsalbumet existensberättigande?

Om sommar är spriten i en GT-grogg så är nostalgi virket. Jag Drömde Jag Mötte Fluortanten – singeltiteln famlar efter ett stadigt tag i målgruppens nostalginerv. Texten dryper av härliga nonsensrim (”svartvit tangent” på ”covers av Kent” och ”september” på ”november” på ”december”). Aftonstjärna inleds med ”häromdagen/kom jag på mig själv/med att fundera på när vi var tillsammans/(…) vi var små…)". Ack, så bra vi hade det.

Boysen har säkert levt ut och haft roligt, men i stora drag ska det ältas och längtas. Mest på gott såklart, och det är fantastiskt att Gessles röst låter precis som vore det 1980. Soundet är där. Låtarna, not so much. Lustigt nog peakar albumet just i en tillbakablick, Sven-Ingvars-covern Någon Att Hålla I Hand.

Samma Skrot Och Korn blixtrar till flera gånger. Vi har dragspelschansonen Bara I En Dröm och Henry Har En Plan På Gång som låter som barnprogrammet du inte minns. Men det är mycket lunk, bland annat i vemodiga Vid Hennes Sida som kunde briserat i Ullevikrossande powerpop.

Sommarkonserterna kommer täcka varenda park i Sverige med picknickfiltar och lådvin. Med eller utan nytt material. Det må vara över nu, men nostalgi är odödligt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA